ISOBUS är en standard som innebär att traktorer och redskaps elektronik pratar samma språk och därmed kan fungera tillsammans. Ett exempel är att man kan övervaka och styra redskapet via traktorns originalmonitor, ett annat är att redskapet kan styra traktorn. Ett exempel på det är att traktorns fart framåt regleras i takt med belastningen i inmatningen på en rundbalspress och när det är tid att stanna för att linda balen stoppas traktorn från pressen. Fördelarna är flera, färre monitors i hytten, samma monitor till alla redskap och att föraren kan koncentrera sig på övervakning och slipper frikoppla och reglera hastigheten.
Problematiken med ISOBUS är att trots att det är en standard fungerar inte alla traktorer och redskap helt smärtfritt med varandra ändå. Vissa kombinationer går dock bra och innan man slår till i en affär gäller det att man kontrollerar detta. För att underlätta för lantbrukre och återförsäljare finns det en organisation som heter Agriculture Electronic Foundation, AEF. Denna grundades år 2008 av John Deere, Kverneland, Claas, Pöttinger, CNH, Agco och Grimme och har i dag vuxit till totalt 173 medlemmar. I stort sett alla betydande maskintillverkare är med där i dag.
Fördelen med denna organisation är att de till i år öppnat en databas där man enkelt kan se vilka traktorer och redsksap som passar ihop och kan köras med ISOBUS. Denna sida når man på www.aef-isobus-database.org
Det är gratis att titta i denna databas.