Perioden kring grisning är den mest kritiska för suggans överlevnad, men även värmestress, grisningsövervakning, ålder vid första betäckning och hull påverkar risken för dödsfall och utslagning.

Analyser av mer än 1,5 miljoner reproduktionscykler från omkring 250 besättningar visar var insatser kan sättas in för att förbättra suggornas överlevnad. Underlaget, som presenterades av Margit Andreasen, veterinär, doktor i filosofi och chefsforskare vid Seges Innovation, kompletterades med obduktioner av 101 självdöda suggor. Resultaten visar att tiden kring grisning är den klart största riskperioden, samtidigt som insättningen i dräktighetsavdelningen innebär en förhöjd risk för dödlighet. Suggor med få totalt födda eller många dödfödda grisar löper också större risk att dö akut eller behöva avlivas, vilket kan användas för att identifiera högriskdjur efter grisning.

Värme är negativt
När den genomsnittliga utomhustemperaturen överstiger cirka 15 grader ökar dessutom risken för plötsliga dödsfall. God ventilation, kylning, tillgång till vatten och anpassad utfodring är därför viktiga åtgärder under varma perioder. Även åldern vid första betäckning är ett område som lantbrukaren kan påverka. Seges Innovation rekommenderar en betäckningsålder på 210–230 dagar, medan Kasper Panduro från DanBred framhåller att vikten vid första betäckning kan vara minst lika viktig.
– När det gäller suggöverlevnad kan vi se att det i stort sett är det som betyder allt. Det är att de har rätt vikt, säger Kasper Panduro på DanBred i en intervju i Effektivt Landbrug.
Vikt ingick dock inte i Seges Innovations analyser, och forskarna kan därför inte bedöma sambandet. Samtidigt visar obduktionerna att hull kan vara ytterligare ett viktigt fokusområde. Av suggorna med vridningar av inre organ var 88 procent feta enligt ryggspäcksmätning, medan motsvarande andel för leverskador var 92 procent. Många av dessa suggor hade samtidigt bedömts ha normalt hull i besättningarna. Det pekar på att mer noggrann hullbedömning och hullstyrning kan bidra till att minska risken för organvridningar och därmed förbättra suggornas överlevnad.