Majsodlare kan minska risken för angrepp av majsmott nästa år genom att bearbeta stubben direkt efter skörd. Larverna övervintrar i majsstjälkar och skörderester, och genom att finfördela växtmaterialet kan fler av deras skyddade övervintringsplatser förstöras.

Majsmott, på latin Ostrinia nubilalis, förekommer i svenska majsodlingar, och åtgärder efter skörd kan därför vara relevanta. Efter skörden bör odlaren kontrollera stjälkarna efter gnaghål, borrmjöl och andra skador. Även plantor som knäckts kan tyda på angrepp. Genom att dela stjälkarna och undersöka de nedre delarna går det att upptäcka kvarvarande larver och bedöma behovet av åtgärder inför nästa odlingssäsong. En viktig förebyggande insats är att sönderdela majsstubben och skörderesterna så noggrant som möjligt. Det kan göras med exempelvis slagklippare, knivvält eller tallriksharv. Maskinvalet beror bland annat på mängden växtrester och markförhållandena, men målet är att så få hela och oskadade stjälkar som möjligt ska lämnas kvar. En effektiv bearbetning kan minska larvernas möjligheter att övervintra och därmed bidra till ett mindre angreppstryck året därpå. Samtidigt kan nedbrytningen av växtresterna påskyndas, vilket även kan ha betydelse för risken för fusarium. Eftersom majsmottet sprider sig mellan fält kan samordnade åtgärder i ett område ge bättre effekt än om enbart enskilda odlare bekämpar skadegöraren. Vid kraftiga angrepp bör även nästa års bekämpning planeras i god tid. En möjlighet är biologisk bekämpning med parasitsteklar av släktet Trichogramma, som angriper majsmottets ägg. För att metoden ska fungera behöver steklarna sättas ut vid rätt tidpunkt, anpassad efter fjärilarnas flygning, äggläggningen och väderförhållandena.