Musslan filtrerar vatten och suger åt sig kväve och fosfor. Om musslan stannar kvar i havet till den dör återförs dessa näringsämnen, men om musslorna “skördas” belastas inte haven med näringsämnena samtidigt som de kan göra nytta på åkermark i stället.
Den finska lantbrukstidningen Landsbygdens Folk skriver om hur man skördar musslor utanför Åland. Odlingen går till som så att man placerar ut mussellarver i stora nätburar som sänks ner i havet. En bur mägter 120 meter i längd och är 3 meter bred och lika djup. Ofta placeras odlingarna i närheten av vindkraftsparker ute till havs eftersom det gör det hela enklare. I en bur med ovan dimension skördar man cirka 15 ton musslor efter två år. Dessa transporteras till Orust på den svenska västkusten där man gör musselmjöl av dem. Mjölet används som foder till fjäderfä- och fiskodlingar.
Musslorna kan även krossas och spridas som gödsel på åkrarna. Då tillför man förutom kväve och fosfor även kalcium vilket höjer pH-värdet i marken.
Men enligt Mats Westerbom, en forskare i ämnet som intervjuats i tidningen, är det troligtvis inte ekonomiskt lönsamt att använda musslor som gödsel.
Långt ute till havs är en musselodlings renande effekt försumbar, men inne i mindre vikar har en odling effekt.
Människan släpper hela tiden ut kväve och fosfor i vattendragen och med hjälp av musselodlingar kan man ta hand om dessa näringsämnen och återföra dem till land. För bästa effekt behöver man då flytta på odlingarna. Musslorna växer fortare i saltare vatten men i vikarna är salthalten mindre. Genom att placera mussellarver långt ute till havs och sen ta in dem i vikar när de växt till sig kan man få en bättre och effektivare rening av vattnet.