Ny forskning utmanar den klassiska humusteorin och kan få betydelse för hur marken bör brukas för att gynna långsiktig bördighet.

Enligt tyska Agrar Heute visar ny forskning att humus inte är ett enhetligt och stabilt ämne, utan att organiskt material i marken skyddas genom flera olika mekanismer. Därmed ifrågasätts den traditionella uppdelningen mellan näringshumus och stabil permanent humus. I stället pekar forskningen på att humus främst bevaras genom att organiskt material kapslas in i markaggregat eller binds till mineralpartiklar, snarare än genom att kemiskt svårnedbrytbara ämnen bildas. För lantbruket innebär det att jordbearbetningen bör inriktas på att bevara markstrukturen, gynna daggmaskar och mikroorganismer samt säkerställa en kontinuerlig tillförsel av levande rötter och organiskt material. Enligt det tyska informationscentrumet för lantbruk, BZL, bidrar även permanent markbevuxenhet, varierade organiska tillskott, minskad jordstörning, skydd mot erosion, undvikande av markpackning och anpassad kalkning till ökad humusbildning. Särskilt lätta jordar bedöms gynnas av stabila markaggregat eftersom deras förmåga att binda organiskt material till mineralytor är mer begränsad än hos tyngre jordar.