Den politiska kursen för svenskt lantbruk kan vara på väg att ändras. Samtidigt har den avgående regeringen satt flera långsiktiga jordbruks- och livsmedelssatsningar i rörelse som en ny regering behöver ta ställning till.

Efter riksdagsvalet har Magdalena Andersson fått talmannens uppdrag att sondera möjligheterna att bilda regering. Någon ny regering är ännu inte på plats, men regeringsskiftet väcker frågor om vad som händer med den lantbrukspolitik som den avgående regeringen har drivit under mandatperioden.
En central del har varit Livsmedelsstrategin 2.0, där målet är att stärka konkurrenskraften och lönsamheten och öka den svenska livsmedelsproduktionen. Regeringen har även lagt fast en svensk strategi för EU:s gemensamma jordbrukspolitik efter år 2027, där ökad och robust livsmedelsproduktion är det övergripande målet. Strategin betonar bland annat bättre lönsamhet och konkurrenskraft, fler möjligheter för unga att etablera sig och bättre förutsättningar för investeringar och produktivitetsutveckling.

Allt är inte klart
Det är dock inte alla delar som redan är genomförda. Flera viktiga arbeten befinner sig mitt i processen och det är där ett regeringsskifte kan få betydelse.
Ett exempel är den nya tillväxtagendan för svensk livsmedelsproduktion fram till år 2045. En särskild utredare ska ta fram konkreta mål för produktionen under perioden 2031 till 2045 och föreslå åtgärder för att nå dem. Uppdraget ska redovisas först i juni år 2028.
Ett annat exempel är utredningen om hur livsmedelsproduktionen i norra Sverige kan stärkas. Den ska bland annat analysera lönsamhet, konkurrenskraft och hinder för produktionen och lämna förslag till åtgärder. Utredningen ska vara klar i juni år 2027.

Långsiktighet
Det innebär att en ny regering kommer att få ta ställning till flera arbeten som redan är igång, men där de slutliga politiska besluten ännu inte är fattade.
För lantbrukare är det särskilt viktigt eftersom investeringar i exempelvis djurstallar, maskiner och mark ofta har en ekonomisk livslängd på många år. Regeringen har dessutom nyligen beslutat om förändringar som ska stärka svensk nötköttsproduktion från 2027, bland annat en ny djurvälfärdsersättning på 1 000 kronor per diko, höjda ersättningar för betesmarker och större möjligheter till investeringsstöd. Besluten ska först genomgå formellt godkännande av EU-kommissionen.
Även beredskapsfrågan har fått en tydligare plats i jordbrukspolitiken. Den avgående regeringens strategi kopplar samman lönsam och konkurrenskraftig produktion med Sveriges försörjningsförmåga och betonar behovet av en robust livsmedelskedja.
För lantbruket blir därför frågan efter valet inte bara vem som blir nästa landsbygdsminister. Minst lika viktigt blir vilken riktning den nya regeringen väljer för de processer som redan har startats. Ska målet om ökad svensk livsmedelsproduktion ligga fast, och kommer arbetet med nästa jordbrukspolitik, beredskap och konkurrenskraft att fortsätta med samma inriktning?
Ett regeringsskifte behöver inte innebära att redan fattade beslut försvinner. Däremot kan nya politiska prioriteringar påverka kommande budgetar, myndighetsuppdrag och beslut som ännu inte är färdiga. För ett lantbruk som efterfrågar långsiktiga spelregler kan just den övergången bli minst lika viktig som själva regeringsbildningen.