En dansk analys av drygt 103 000 Holsteinkor visar att utslagningen är större bland de största korna och minbst inom flera måttliga intervall för storlek och exteriör, vilket aktualiserar frågan om hur stor en mjölkko egentligen behöver vara för att kombinera produktion och funktion.

Analysen från Seges Innovation omfattar 103 113 danska Holsteinkor med första kalvning 2020–2022. Utslagningen har följts 350 respektive 1 050 dagar efter första kalvningen, där den senare tidpunkten ungefär motsvarar slutet av tredje laktationen. Bland kor som är 141–152 centimeter höga ligger utslagningen efter 1 050 dagar på omkring 41–43 procent. För kor på 153–156 centimeter är motsvarande andel 45 procent och för de största korna, 157–160 centimeter, 47 procent. Analysen visar även tydliga skillnader för flera exteriöregenskaper. När det gäller juverdjup är utslagningen exempelvis 59 procent vid linjär bedömning 3, medan den sjunker successivt till 41 procent vid bedömning 7 för att sedan öka till 50 procent vid bedömning 9. Ett liknande mönster syns för bland annat juverfäste och bakbenens vinkel, där kor med mycket avvikande egenskaper har större utslagning än kor kring mitten av skalan. Det handlar dock om fenotypiska samband och studien visar inte att storleken eller en viss exteriöregenskap i sig orsakar utslagningen då även sjukdomar, reproduktion, utfodring, management och andra faktorer påverkar.
Rapporten presenterades i danska mediet Effektivt Landbrug.
För svenska mjölkproducenter är resultaten relevanta eftersom Holstein är en central ras även i svensk mjölkproduktion och frågan om balans mellan stor produktion, hållbarhet och funktion är gemensam för nordisk mjölkproduktion. Enligt Nanna Hammershøj Christoffersen, vd för Dansk Holstein, bör målet därför inte vara att göra korna mindre i sig, utan att hitta den storlek och exteriör som stödjer kons funktion och produktion utan att avla mot ytterligheter.