Inom mjölkproduktion är det vanligt att mäta miljöpåverkan och kons proteinförsörjning via mjölkens ureahalt. I studier har det dock visat sig att den mätmetoden kan ge felaktiga värden. Nu vill forskare ta fram säkrare underlag för att lantbrukaren ska kunna styra utfodringen mot sänkta kostnader för proteinfoder och minskad miljöpåverkan.
Mjölkurea-proteinbalans i våmmen (PBV)-urinkväveutsöndring är det samband som ligger bakom mätningar av miljöpåverkan och foderstatus för mjölkkor. Forskare ska i ett projekt studera hur sambandet påverkas av fodrets mineralinnehåll. Forskarna ska också ta reda på vilka mätmetoder som är de mest tillförlitliga om man vill ha svar på kons miljöpåverkan och om proteinutfodringen behöver justeras. Till exempel vill man undersöka om man genom att mäta våmgaser kan få tillförlitliga värden.
–  Metodiken med gasmätning av kons proteinstatus har på sikt potential att kunna användas som en automatisk registrering i kraftfoderautomater och mjölkningsrobotar, säger Torsten Eriksson vid SLU.
Projektet som är ettårigt beviljas 500 000 kronor. Forskning inom Stiftelsen Lantbruksforsknings mjölkprogram finansieras av svenska mjölkbönder genom Arla, Gäsene, Norrmejerier, Gefleortens och Skånemejerier.