Det finns cirka 700 000 enskilda avlopp i Sverige, och många av dem behöver åtgärdas. JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik har tillsammans med SLU utvecklat ett GIS-baserat verktyg som kan bedöma reningsbehoven utifrån lokala förutsättningar.

Hur mycket utsläppet från ett enskilt avlopp påverkar vattenkvaliteten i omkringliggande vattendrag, beror på sådant som transportavståndet till vattendragen, jordlagrets tjocklek, markens infiltrationsförmåga och landskapets vattenmättnad. Det betyder att man borde ställa olika krav på avloppsreningen beroende på lokala förutsättningar. Detta har också varit utgångspunkten för det demonstrationsprojekt som JTI har utfört i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i samråd med ett stort antal forskare och experter inom områdena mark, vatten och småskalig avloppsteknik.

– Riktlinjerna för hur myndigheterna ska bedöma avloppens miljöpåverkan är i dag generella och mycket vaga, vilket gör att kraven på enskilda fastighetsägare varierar godtyckligt mellan olika delar av Sverige, säger David Eveborn, forskare vid JTI.

Utgår från GIS-analyser
Han har lett projektet där de har visat hur man kan skapa ett nationellt verktyg med vägledande riktlinjer för att bedöma olika miljöskyddsnivåer, genom att använda analyser i GIS, ett datorbaserat informationssystem som kan samla in, lagra, analysera och presentera geografiska data.

Projektgruppen har med hjälp av GIS-analys tagit fram en karta över ett demonstrationsområde nordväst om Uppsala där risk för påverkan från enskilda avlopp illustrerats med färgkoder. Kartan användes i en fallstudie där GIS-modellens riskbedömning jämfördes med bedömningar från åtta medverkande kommuner. Som väntat var kommunernas bedömningar mycket varierande eftersom olika bedömningsgrunder tillämpades.

Enkät till kommuner
Projektgruppen har också samlat in information från cirka 90 kommunala miljöskyddsinspektörer om kommunernas inställning till GIS-stödd bedömning och vilka önskemål som finns om utformning och användning av sådana verktyg.

– Den stora majoriteten av de kommuner som vi har varit i kontakt med ser ett stort värde av den typ av stöd som den här modellen kan erbjuda, säger David Eveborn.

Utmaningen för projektgruppen har varit att skapa en modell som på detaljnivå ger de kommunala handläggarna ett sakligt stöd för bedömning av påverkansrisk. I dag grundar många sina beslut på övergripande information från exempelvis vattenmyndigheterna. Denna information är användbar främst i regional skala.

Lokala perspektivet viktigt
– Vi menar att ett GIS-stöd för bedömning av miljöskyddsnivå måste utgå från det lokala perspektivet, och att det framför allt är på det planet som handläggarna behöver stöd, säger David Eveborn.

Trots en ganska avancerad analys kan projektets GIS-modell presentera lättöverskådliga resultat som är enkla att använda, förvalta och integrera med administrativa system. I modellen har man använt den nya nationella högupplösta höjddatabasen med en upplösning på 2×2 m. Den har gett projektgruppen möjlighet att analysera hydrologiska aspekter som är intressanta på lokal nivå.

Kan användas i hela landet
De metoder och dataunderlag som har använts till modellen kan skalas upp så att de kan användas i hela landet, vilket skulle innebära att landets alla miljöinspektörer får tillgång till samma underlag.
– Förutom att verktyget skulle ge handläggarna stöd, skulle det ge ökad likhet i de beslut som fattas, förenkla kommunikationen med fastighetsägare, förkorta handläggningstiderna och öka kostnadseffektiviteten i arbetet med att åtgärda avloppen, säger David Eveborn.

Projektet har uppmärksammats av lantmäteriet och presenteras på deras webbplats www.geodata.se Det har finansierats av Havs- och vattenmyndigheten, och resultaten återges i JTI-rapport K&A nr 53: GIS-kartering av miljöskyddsnivå för små avlopp.

I rapporten finns information om beräkningarna bakom modellen. Utifrån dem kan en kommun genomföra egna beräkningar och skapa en riskkarta över sin kommun. JTI:s ambition är dock att samla in mer erfarenheter från praktisk användning av modellen, så att färdigbearbetade riskkartor ska kunna göras tillgängliga och användas i delar av Sverige där man har problem med vattenkvaliteten. För att kunna genomföra detta söker man ytterligare finansiering.