Hela 90 procent av världens risproduktion kan hotas av den globala uppvärmningen år 2050. Dessutom, drygt 70 procent av världens produktion av kobolt och litium, som är kritiska för den gröna omställningen, är också i riskzonen.

Det här visar en ny sammanställning från PwC, som har tittat närmare på utvecklingen för nio olika råvaror inom livsmedels- och gruvnäringen.
Världen står inför stora utmaningar när det gäller produktion av mat och råvaror som är viktiga för mänskligheten och världsekonomin. Det här är budskapet i PwC:s nya rapport, som visar att uppvärmningen kommer att slå hårt mot samhället redan om ett par årtionden.

Beräkningar har gjorts utifrån olika scenarier för 2050, och visar att även vid rejäla utsläppsminskningar kommer klimatförändringarna skapa stor press på råvaruproduktionen. Till exempel kan 90 procent av världens produktion av ris vara utsatt, och mer än 70 procent av produktionen av litium och kobolt.

– Resultatet är oroande och inte minst för att de här mineralerna är kritiska för den gröna omställningen. Även om många företag agerar och försöker ställa om för att begränsa den globala uppvärmningen så behöver mer göras. Näringslivet måste bli mer medvetna om de behov och den utsatthet som finns när det gäller råvaror. De måste dessutom förstå hur de ska påverka och samarbeta med politiker och offentliga verksamheter för att bryta utvecklingen, menar Johan Jacobsson, ansvarig för klimatrådgivning på PwC.

Prognos i detalj för viktiga råvaror

Spannmål
Samtliga tre undersökta odlingsslag – ris, vete och majs – kommer att utsättas för betydande risker från högre temperaturer och torka. Störst påverkan väntas ske för ris där upp till 90 procent av produktionen kan drabbas av betydande risker. När det gäller vete och majs kan riskerna öka till över 50 respektive 30 procent.

– Den här effekten kan ses i ett sammanhang där vi vet att de här tre spannmålen står för 42 procent av den mängd kalorier som världens befolkning konsumerar, berättar Johan Jacobsson.

Kritiska mineraler
Även om världen minskar koldioxidutsläppen drastiskt till 2050, så riskeras 70 procent av kobolt- och litiumproduktionen på grund av uppvärmningen. Som jämförelse är den risknivån i princip obefintlig i dagsläget. När det gäller koppar så väntas 50 procent av produktionen vara utsatt 2050, vilket kan jämföras med 10 procent i dagsläget.

Metaller
När det gäller riskerna för metaller så hotas mer än 60 procent av järnproduktionen år 2050, och för zink är motsvarande siffra 40 procent.

– Ytterligare en utmaning är att produktionen av de här nio råvarorna är koncentrerad till ett ganska begränsat antal länder, som i många fall är utsatta för klimatrisker. I vissa fall ser vi att hela 85 procent av en  råvaras produktion sker i endast tre länder. Men det finns ljuspunkter och ett medvetande, som vi bland annat ser i vår senaste vd-undersökning. Där uppger 47 procent av företagsledarna att de fokuserar på skydd av medarbetare och fysiska tillgångar i förhållande till klimatriskerna vilket är bra. För att öka komplexiteten ytterligare i dessa sammanhang så ger många av scenarierna även upphov till möjligheter, inte minst för de råvarubolag med produktion i Norden. För dessa bolag så gäller det snarare att se hur man ansvarsfullt kan möta marknadens behov, naturligtvis utan att ge avkall på hållbarhet,  avslutar Johan Jacobsson.