I ett nyligen publicerat finskt försök jämfördes utfodring med rapsmjöl, åkerböna och lupin med ett kontrollfoder utan något proteinfoder med enbart spannmål och betfor. Korna mjölkade lika mycket oberoende av foderstat. Försöket indikerar att det är möjligt att minska på proteinfodret och ändå upprätthålla en hög mjölkavkastning med en högre kväveffektivitet.

I början av oktober samlades rådgivare inom ekologisk mjölkproduktion i de nordiska länderna för att diskutera mjölkproduktion utan soja. I Finland används inte soja i mjölkproduktionen och Marketta Rinne från Finland berättade om hur de har kommit fram till den slutsatsen. Under föredraget kommenterade hon även ett intressant försök där olika inhemska proteinfodermedel jämfördes med ett kontrollfoder med enbart spannmål och betfor. Grovfodret var ett ensilage bestående av tidigt skördat timotej och ängsvingel. Korna fick antigen rapsmjöl, åkerböna eller lupin i jämförelse med kontrollfodret och i genomsnitt åt korna 54 procent grovfoder och 46 procent kraftfoder.

Kornas mjölkmängd ökade när korna åt proteinfoder men fett- och proteinhalterna sjönk, vilket innebar att mängden energikorrigerat mjölk (ECM) var lika stor oberoende av foderstaten. Speciellt fetthalten var högre för kontrollkorna. Den marginella kväveeffektiviteten av att utfodra rapsmjöl, åkerböna och lupin var 11, 6,2 respektive 4,5 procent.

Detta försök bekräftar svenska försök med utfodring av enbart spannmål och vallfoder gjort av Rolf Spörndly med flera, där utfodring av sojaprotein ökade mjölkavkastningen marginelt med cirka 7 procent.

I båda det finska och svenska försöket var vallfodret av mycket bra kvalitet vilket forskarna i båda studier påpekar är en förutsättning för att upprätthålla hög mjölkavkastning utan proteinfoder. Båda försöken är bra underlag för att diskutera utfodring av proteinfoder i ekologisk mjölkproduktionen och hur utfodringsstrategin ska se ut nu och i framtiden.