Antalet vargdödade tamdjur i Sverige ökade för andra året i rad. I hela landet attackerades 550 djur i 126 olika attacker förra året. Det är ett trendbrott. Efter några års nedgång ökar nu antalet djur som angrips av varg, samtidigt som skador orsakade av lodjur är på nedåtgående.

Nya siffror för rovdjursrivna tamdjur från SLU:s Viltskadecenter, visar att vargen för första gången på tio år står för fler attacker än från lodjur. Statistiken baseras på anmälningar till länsstyrelsen i respektive län, och innehåller bara sådana angrepp där det kunnat bekräftas att ett rovdjur ligger bakom attacken. I statistiken ingår attacker av de stora, skyddade rovdjuren (varg, lo, björn, järv och örn). Exempelvis minkars och rävars attacker på fjärderfä ingår alltså inte.

– Men statistiken är bara en del av sanningen. Det finns ett mörkertal eftersom långt ifrån alla angrepp och störningar rapporteras. Anledningen är att många djurägare vill undvika offentligheten av rädsla för att bli attackerade av djurrättsaktivister, säger Palle Borgström, förbundsordförande i LRF.

Som djurägare utsatt för rovdjursattacker går det nämligen idag inte att få sina personuppgifter sekretessbelagda i kontakterna med länsstyrelserna. Oron för att bli utsatt för trakasserier är stor.

– Tyvärr är det så att om man inte vågar anmäla så tvingas man även avstå möjligheten till ersättning. Många väljer ändå det för att slippa allt ifrån tidskrävande utredning och administration till att synas offentligt, säger Palle Borgström.

Rovsjursattacker drabbar jordbrukare över hela landet, men med stora regionala skillnader. Hälften av de djur som attackerats av vargar det senaste decenniet finns i fyra län: Värmland, Dalarna, Örebro och Västra Götaland. På motsvarande sätt fanns majoriteten av de djur som drabbades av loattacker i Västra Götaland, Västernorrland, Stockholm och Uppsala. Örnattackerna sker i stort sett uteslutande på Gotland, och björnattackerna i Jämtland, Dalarna och Gävleborgs län.

Länsstyrelserna betalade under fjolåret ut totalt 2,2 miljoner kronor i ersättning för rovdjursskador. I den summan ingår även ersättning för skadade bikupor och ensilage, i de län där sådana angrepp förekommit. Ytterligare 7,7 miljoner betalades ut i bidrag till skadeförebyggande åtgärder, exempelvis rovdjursstängsel kring beteshagar.

Statistiken om dödade, skadade och saknade djur är egentligen bara en del av problemet. En rovdjursattack mot djuren kan även innebära att år av viktigt avelsarbete spolieras. Men den kanske allra största konsekvensen med rovdjur i närheten av tamdjur är osäkerheten. Många bönder vittnar om stressade och skrämda djur, det gäller främst får men i alltmer ökad omfattning även nöt och häst, utan att dessa problem finns med i statistiken.

– En ensam vandringsvarg kan riva eller skrämma många djur. Att leva i eller nära ett revir med vargen ständigt närvarande ger en ständig oro och är en psykisk påfrestning, säger Palle Borgström.

Just osäkerheten påverkar framtidstron hos djurhållare och kan vara avgörande för om man vågar utveckla och investera i sin djurproduktion – många avvecklar i stället idag. Betesmarker läggs ner och växer igen och även åkrar i utsatta lägen, särskilt i skogs och mellanbygd.

Så många djur har attackerats – unik statistik från tio år

LRF har sammanställt statistik från SLU om rovdjursattacker på tamdjur från den senaste tio åren. I statistiken ingår alla rovdjursattacker som anmälts till, och besiktigats av länsstyrelserna i respektive län, och som drabbat tamdjur. Här ingår dock inte attacker på ren eller hund. Den statistiken förs separat.