Forskare från ITAB (l’Institut de l’agriculture et de l’alimentation biologiques) har under två år utvärderat hur ett system med betesrotation, på gräsbeten rika på innehåll av baljväxter, till exempel klöver, påverkar dräktiga suggor. Man registrerade suggornas vikt och späckmått, hur mycket bete de åt och hur mycket av deras foderbehov som kunde täckas av bete, samt om suggorna hade någon preferens för att äta någon specifik växtsort. De suggor som fick bete tilldelades 80 procent av sin normala koncentratfodergiva, vilken också innehöll en lägre andel protein (10,2 procent råprotein jämfört med 13,6 procent i kontrollgruppen). Suggorna i kontrollgruppen hölls inte på bete och fick full giva av koncentratfoder.

Betande suggor hade samma späckmått som kontrollsuggorna men en något lägre viktökning, till följd av minskad motivation att beta under senare delen av dräktigheten. Näringsbehoven för de betande suggorna beräknades med hjälp av programvaran INRAPorc. Beräkningarna visade att betet i genomsnitt bidrog med 22 procent av suggornas behov av omsättbar energi och 33 procent av behovet av smältbart lysin. Suggorna åt i snitt 1,75 kg ts/dag och sugga men det var mycket stor individuell variation i hur mycket de åt (0,2-4,1 kg ts/dag). Suggorna visade också en stark preferens för att äta baljväxter. Studien visade också att man genom att tillämpa en effektiv och rationell betesstrategi kunde minska foderkostnaden med 16 procent och foderbehovet med 9 procent. Däremot kan man behöva öka koncentratgivan vid slutet av dräktigheten för att inte riskera att suggorna tappar i vikt eller hull.