Största möjliga kullstorlek låter som en bra strategi för bästa möjliga lönsamhet i grisproduktionen. Men det finns en baksida av myntet.
Enligt dansk statistik ökar kullstorleken med 0,4 grisar per kull och år. Det vill säga nästan en avvand gris per sugga och år.
Men en sugga med 14 spenar som får 18 grisar måste lämna ifrån sig 4 till en amsugga. Arbete med amsuggorna är en stor utmaning och ju större kullarna blir ju fler mindre grisar föds. Grisar som väger under 1 000 gram vid födseln har det betydligt tuffare och kräver mer passning. De större kullarna har därmed ökat arbetskostnaderna i besättningarna väsentligt.
Fler smågrisar innebär även att stallarna inte räcker till. Tillväxtstallet kan i vissa fall överbelastas.
Ett sätt att klara problemet är tidigare avvänjning samt att sälja smågrisar vid mindre vikt.