Slutsatsen från en vetenskaplig sammanställning av studier är att tillskottsutfodring inte minskar den biologiska mångfalden i naturbetesmarker. Men bristande antal studier och underlag gör att det inte helt går att utesluta att mångfalden kan påverkas, och forskarna efterfrågar fortsatta undersökningar.

Det är forskningsrådet Formas som publicerat en rapport och som här är sammanfattad av Markus Hoffmann på Greppa Näringen.

Tillskottsutfodring i naturbetesmarker har diskuterats från och till och villkoren för att uppbära miljöersättning för skötsel av naturbetesmark med särskilda värden utgår från att tillskottsutfodring påverkar den biologisk mångfalden negativt. Efter önskemål från Jordbruksverket beslutade Rådet för evidensbaserad miljöanalys att Formas skulle ta fram en systematisk översikt om hur den biologiska mångfalden i naturbetesmarker påverkas av att betesdjuren ges tillgång till extra näring.

Forskarna hittade närmare 15 000 studier i en slags bruttofångst av rapporter över hela världen. Efter en genomgång var det bara 31 av dem som var relevanta för frågan om tillskottsutfodring under svenska förhållanden. Bland de rapporter som valdes ut fanns studier av kor, får, getter och hästar, men även bete med jakar och hjortar fanns med.

Var och hur mycket bete
Om den inhägnade betesmarken bestod av både näringsrik kultiverad betesmark och näringsfattigare naturbetesmark, så kallat samhägnat bete, föredrog de olika djurslagen att beta på den näringsrikare marken oavsett om de betade tillsammans med djur av den egna arten, eller om de betade tillsammans med andra djurslag. Tre studier med kor och två med får undersökte om tillskottsutfodring påverkade hur mycket djuren betade. Det gick inte att urskilja någon säkerställd skillnad mellan tillskottsutfodring, eftersom underlaget utgjordes av alltför få studier.

Slutsatser
I rapporten listas ett antal slutsatser. De är noggrant graderade efter hur säkra författarna är på dem. Skalan är ”ganska säkra”, ”osäkra” och ”mycket osäkra”

Ganska säkra
Det finns för få studier för att fastställa huruvida den biologiska mångfalden i naturbetesmarker påverkas av att betesdjuren ges tillgång till extra näring genom samhägnat bete eller genom tillskottsutfodring.
Det finns för få studier för att fastställa huruvida näringsstatusen i naturbetesmarker påverkas av att betesdjuren ges tillgång till extra näring genom samhägnat bete eller tillskottsutfodring.
Nötkreatur som betar i en inhägnad mark bestående av både naturbetesmark och kultiverad betesmark tenderar att beta mer på den kultiverade betesmarken.

Tänk så här
Att den inte går att dra definitiva slutsatser beror alltså på att det finns få studier, men även på att de studier som finns har brister. Författarna till rapporten skriver att det egentligen inte är så svårt att forma en bra studie och ger konkreta förslag på en sådan kan utformas.

Så frågan är hur det ska bli med tillskottsutfodring i samband med villkoren för naturbetesmarker framöver när kunskapsunderlag brister? På ett pragmatiskt sätt skriver rapportförfattarna att jordbruket är en regeltyngd bransch och att regler ska begränsas till sådana som har en konstaterad signifikant miljönytta. Det finns också en risk att naturbetesmarker överges helt på grund av låg lönsamhet. Det, om något, är negativt för den biologiska mångfalden.