I ett forskningsprojekt har miljöpåverkan av typiska sätt att producera nöt- och lammkött i olika delar av Sverige beräknats med hjälp av livscykelanalys (LCA). Klimatavtrycket är relativt högt per kilo nöt- och lammkött jämfört med till exempel gris och kyckling.

Men betande nötkreatur och får har även positiva effekter på miljön såsom upprätthållande av biologisk mångfald och inlagring av kol i marken.
– Det finns goda möjligheter att minska utsläppen, både genom att effektivisera existerande system och genom mer omfattande teknik- och systemskiften. Kött från mjölkrastjurar har en teoretisk potential att komma ner i samma utsläppsnivåer som griskött, säger Serina Ahlgren, forskare hos RISE.
Projektet fann inga större variationer i klimatavtryck mellan olika delar av landet. Det finns dock en stor variation i klimatavtryck mellan olika uppfödningsmodeller, där mjölkrastjurar och vårlamm har lägst utsläpp av växthusgaser. Analysen visar att djur som föds upp intensivt på stall har lägre klimatavtryck, men bidrar inte lika mycket till gynnande av biologiska mångfald som djur som går på naturbetesmarker.
– Det finns alltså möjligheter att få ner klimatpåverkan, en det får effekter på den biologiska mångfalden, säger Serina Ahlgren.
Detta projekt har vidareutvecklat en metod för att kvantifiera hur mycket olika typer av uppfödning gynnar biologisk mångfald. Inom dikobaserad nötköttsproduktion betas mycket naturbetesmarker. Stutar och kvigor av köttras har därmed en betydligt större positiv effekt på biologisk mångfald än en mjölkrastjur som inte betar alls. För lammkött är variationen mindre, eftersom alla studerade uppfödningsmodeller innehåller betesdrift och därmed gynnar biologisk mångfald.
I projektet inkluderades även inlagring av kol i mark samt utsläpp av växthusgaser från mulljordar. Vall har stor potential att lagra in kol i marken tack vare dess omfattande rotsystem och den stora mängd skörderester som blir kvar i fält. Det ger en viss reduktion av animalieproduktionens klimatavtryck, men samtidigt finns även stora utsläpp från mulljordar på gårdarna. Mulljordar består av ofullständigt nedbrutna växtrester, som vid dikning frigörs. Dessa utsläpp inkluderas inte alltid i LCA, trots att de har en stor påverkan på resultaten.
– Genom att inkludera utsläppen från mulljordar får vi en komplett bild av de faktiska utsläppen som kan kopplas till livsmedelsproduktion, vilket kan bidra till en ökad debatt kring hur mulljordarna bör hanteras, säger Danira Behaderovic, forskare på RISE.

Läs hela rapporten genom att klicka här.