För att få fram den mat vi behöver är vi beroende av en mängd växter, djur och mikroorganismer. Samtidigt pågår en dramatisk förlust av biologisk mångfald som en följd av ändrad markanvändning och klimatförändringar. För att komma till rätta med detta krävs omvälvande åtgärder i vår matproduktion.

En rapport från SLU Future Food, här beskriven av Nina Nordh på Greppa Näringen, vill inspirera läsaren och ge nya perspektiv på hur den biologiska mångfalden hänger ihop med den mat vi äter. Den belyser både utmaningar och möjligheter att gynna den biologiska mångfalden.

Behövs en annan syn på vad vi äter
Effektivisering av livsmedelsproduktionen och billiga fossila transporter har det senaste århundradet kraftigt förändrat vad och hur vi äter. Exempelvis var det tidigare nödvändigt med säsongsanpassning, Numera förväntar vi oss att ”allt” ska finnas i livsmedelsbutiken året om, oavsett hur långt iväg det måste hämtas.
En rad forskare från SLU Centrum för biologisk mångfald tar i rapporten ”Den biologiska mångfalden och maten vi äter” upp att det behövs mer lokalproducerat samt delvis andra grödor och livsmedelssystem. Bromsar vi inte överutnyttjande av naturresurser i tid är risken stor att jordar utarmas och fiskbestånd kollapsar.
Forskarna tar även upp mat som bärare av ett kulturarv. Utöver att vi behöver maten för vår överlevnad, har den också social och kulturell betydelse. Forskarna ställer sig exempelvis frågan vad vårt traditionella firande av jul, påsk och midsommar skulle vara utan sillen. Och hur vårt land skulle se ut utan betesdjur som håller delar av landskapet öppet.

Matproduktion som gynnar biologisk mångfald
Den biologiska mångfalden kan också gynnas genom hur grödor odlas och djur föds upp. Det kan handla om tåligare kulturarvssorter av exempelvis spannmål vars djupare rotsystem gör att de tål torka bättre samt kräver mindre ogräsbekämpning och gödning. Men också att ha fler mindre, oregelbundna åkrar med fler ytor mellan åker, skog och diken, där den vilda biologiska mångfalden är som störst.
Andra exempel är kantremsor med blommor för pollinerare, samt ekologisk produktion.
Även äldre sätt att bruka jord och skog tas upp i rapporten, och forskarna pekar på att det skulle behövas närmare band mellan jordbruk och skogsbruk. Förr var återväxten på ängar samt ogräset på åkrarna efter skörd resurser för djurens bete efter sommaren. Sent betessläpp på naturbeten gynnade blomrika marker och insekter som har svårt att klara sig på områden med kontinuerligt bete.

Jordens betydelse
På olika sätt kan mat ge oss unika smakupplevelser. Här spelar lokalt klimat, jordens sammansättning och produktionsmetoden roll. De flesta har hört om hur smaken på vin påverkas av hur vindruvorna har växt beroende på jordens sammansättning, klimatet och topografin. Men varför inte tänka så även om exempelvis mjölk och kött, menar en av rapportens författare och pekar på studier som visar hur naturbetesmarker påverkar smaken, samtidigt som den biologiska mångfalden ökar.
I rapporten liknas dagens odlingsmetoder vid en kapprustning mellan skadegörarnas förmåga att skapa immunitet och utvecklingen av nya kemiska bekämpningsmedel. För att återställa och förbättra jordens motståndskraft menar författarna att det behövs förändring mot odlingsmetoder som innebär liten eller ingen jordbearbetning, täckodling, växelbruk, organiska gödningsmedel, samodling samt att odling och boskapsuppfödning integreras mer.

Framåtblickande
Forskarna reflekterar i rapporten även över hur ekonomiska styrsystem behöver förändras så att fler lantbrukare kan leverera sina varor lokalt. De tar upp att de etablerade försäljningskanalerna, liksom kvarnar och andra produktionsanläggningar inte är anpassade för lokalproducerade livsmedel.
Det stora importbehovet av både livsmedel och insatsvaror för odling och djuruppfödning betonas. Störningar i elsystemet eller importen av diesel riskerar att leda till stora problem i djuruppfödning, mjölkproduktion och växthusodling. Vattenbrist vid långa torkperioder – eller för mycket vatten på grund av långvariga regn – är andra riskfaktorer i kölvattnet av klimatförändringarna.
För en mer långsiktig livsmedelsberedskap nämns vikten av förbättrade kretslopp av växtnäring mellan mark, växter och djur, exempelvis genom fler biogasanläggningar lokalt som bidrar med både energi och växtnäring. Fler små och medelstora gårdar och anläggningar för insatsvaror kan också sprida riskerna mer.