Under de senaste dagarna har finansminister Magdalena Andersson minst tre gånger i varje intervju sagt att det är bra att vi har pengar i ladorna.
Detta som ett sätt att dämpa folks oro för spridningen av coronavirus, och som ett löfte att svenska staten ska kunna vidta de åtgärder som behövs.
Men med en statsskuld på 1 055,3 miljarder kronor tycker i varje fall inte undertecknad att man kan tala om pengar i lador, såvida inte Magdalena Andersson har en egen privat byggnad med pengar i som inte är redovisad i svensk offentlig statistik, vilket inte är troligt.

Detta är en debattartikel av: Anders Niléhn.

Det man däremot kan tala om är att svenska finanser är i gott skick så att det finns ett vist utrymme för att öka de offentliga kostnaderna.
Som finansminister har man i alla tider, oavsett partifärg, alltid lyft fram hur dåliga statsfinanserna är när man tillträder och hur bra de är nu när man själv är i regeringsställning. Ofta går det lysande då få personer orkar leta i statistik och finna ut hur det verkligen är och har sett ut.

Men så här är det:

År 2006 när Alliansen bildade regering var statsskulden 1 216,6 miljarder kronor. Fyra år senare hade den sjunkit till 1 077 miljarder kronor. Det gick bra för Fredrik Reinfeldt de första fyra åren då Alliansen hade egen majoritet i Riksdagen.
Sen följde fyra år där Alliansen regerade i minoritet, och då går det alltid sämre vilket märktes på statsskulden som steg till 1 284,5 miljarder år 2014 då Stefan Löfven bildade en minoritetsregering, som behövde stöd av de flesta för att klara sig. Trots det har statsskulden minskat de senaste åren och är i dag 1 055,3 miljarder kronor.

Avgörande faktorer:

Nu har de som sitter vid regeringsmakten egentligen inte så stor påverkan på statsskulden i sak. De kan påverka hur mycket pengar som går till offentlig verksamhet men skatterna påverkar mindre. Ökar man skattetrycket så minskar produktionen och skatteintäkterna minskar ändå, och tvärt om.
Det som påverkar mest är hur företagen går. Går svenska företag bra blir det färre arbetslösa, ökade skatteintäkter och förbättrad handelsbalans. Ur det perspektivet har det betydelse vilka som är i regeringsställning. Är det en regering som svenska företagsledare tror på och vill ha eller inte? Det kan sannolikt förklara Fredrik Reinfeldts uppsving de första fyra åren.

BNP viktigare mått:

Men statsskulden i sig är egentligen bara en siffra och kan varken jämföras med andra länder eller ens den egna genom historien, den måste sättas i ett förhållande för att vara intressant. Därför anger man statsskulden i förhållande till BNP.
År 2006 var den 41,5 procent av BNP, år 2010 33,3 procent, år 2014 35 procent och år 2019 22,1 procent.
Även ur detta perspektiv är statsskulden förhållandevis liten nu, strax över 20 procent av BNP.
BNP är det mått vi har på hur bra eller dåligt ett land går men det speglar egentligen inte verkligheten. Blir vi mer sjuka i Sverige och kostnader för sjukvård ökar så ökar BNP, löser vi fler brott och sätter fler i fängelse så ökar BNP. Men alla räknekunniga förstår ju att vi inte fått det bättre i landet då.
Men tyvärr är BNP och statsskulden i förhållande till det vad vi har att tillgå för att på ett relativt enkelt sätt bena ut ett lands ekonomiska ställning.

Slutsats:

Man kan konstatera att svenska statsfinanser just nu ser bra ut i ett historiskt perspektiv. Dock ska man ha klart för sig att ökar Magdalena Andersson de offentliga kostnaderna, och nu i kombination med att företag troligtvis kommer att gå sämre, kommer staten att behöva låna mer pengar och läget förvärras snabbt.

Det finns med andra ord inga pengar i några lador.

Detta är en debattartikel av Anders Niléhn, debattartiklar är inte alltid rätt och tål att kommenteras, välkomna att göra det.
Kan med fördel göras här.