Utbredd växtnäringsbrist, tidvis brist på vatten och även markpackning begränsar grödornas fotosyntes som i sin tur begränsar skörden och som till slut minskar den möjliga kolinlagringen.

Det här orsakssammanhanget visas i en ny vetenskaplig artikel från Finland, här sammanfattad av Markus Hofmann på Greppa Näringen,  där forskarna räknat ut att det kommer ta 72 till 591 år att nå fältens potential för kolinlagring.

I teorin är kolinlagring enkelt men praktiken är det komplicerat, så börjar en grupp finska forskare sin nya vetenskapliga uppsats. De har undersökt vilka faktorer som begränsar kolinlagringen under odlingsförhållanden i Finland. Det går ju att tänka att vi redan vet att allt som begränsar skörden minskar möjligheten till kolinlagring, men det finns fler perspektiv och det går att rangordna begränsande faktorer.

Finskt kolnätverk
Av 105 gårdar i nätverket Carbon Farming Action valdes 20 gårdar ut för studien. Urvalet speglar gårdar med och utan djur och gårdar med grönsaksodling i de största finska odlingsområdena. På gårdarna i urvalet utförs många olika åtgärder som kan öka kolinlagringen. På varje gård valdes två fält ut och omfattande mätningar och provtagningar gjordes där. I jordprover analyserades 14 makro- och mikronäringsämnen och grödornas tillväxt mättes både med klippning av prover och med bildanalys av satellitbilder. Markens struktur undersöktes. Kolhalt och jordart var bestämda sedan tidigare.

Utbredd näringsbrist
Den viktigaste begränsningen är att inte de mest optimala grödorna odlas, det vill säga sådana som snabbt sluter sig på våren och utnyttjar fotosyntesen effektivt under sommaren. Även tillgången på växtnäring begränsar. Kanske går det tänka sig att de lantbrukare som valt att vara med i nätverket är lite extra intresserade och kunniga om växtodling? Men studien pekar på att även på fälten på dessa gårdar fanns en utbredd brist på växtnäringsämnen som hämmar grödornas tillväxt och fotosyntes. 74 procent av jordproverna visade brist på svavel och 50 procent brist på fosfor. Men 16 procent av proverna visade hög fosformättnadsgrad vilket kan innebära risk ökat läckage till vattenmiljön. Av mikronäringsämnena hade 95 procent av fälten brist på koppar och mangan och 85 procent brist på bor. För att komma upp i den potentiella kolinlagringen på 360 kg per hektar och år skulle ytterligare 36 kg kväve och 7 kg svavel behöva tillföras per hektar och år.

Dålig struktur på många fält
I nästa steg undersökte forskarna hur fotosyntesens produkter överförs till markmikroorganismer som i förlängningen omvandlar dem till mer stabila kolformer. De fann att matjorden på fälten var påverkad av packning. De såg också att mikrolivet påverkades av periodvis brist på vatten. Forskarna var förvånade över att den effekten gick att påvisa under vanligtvis nordiska humida förhållanden. Den bitvis dåliga markstrukturen och tidvis för lite och för mycket vatten påverkade antalet daggmaskar, som varierade mellan 0- 160 stycken per m2. Bara två av fälten hade fler än 150 maskar per m2. Flest maskar fanns där vall odlades och stallgödsel spreds.

Stor potential utnyttjas inte
Med den modell som forskarna använt bedöms potentialen till ökad kolinlagring till i storleksordningen 100 ton kol per hektar med en variation på 26 till 213 ton för enskilda fält. Men en medianinlagring på 360 kg per hektar och år skulle det ta 72 till 591 år att nå potentialen. Det kommer krävas ett fält-för-fält-arbete för att komma till rätta med begränsningarna. Som tur är har lantbrukarna hundratals år av erfarenhet av att arbeta med olika fälts odlingsbegränsningar, avslutar forskarna på ett klokt sätt.