Bearbetningstekniken är en fråga på en gård, men funderingar kring utsäde och växtnäring är inte ovanliga. På HIR Malmöhus stormöte om jordbearbetning delgavs tankar om odlingstekniker.
Nils Yngvesson på HIR Malmöhus menade att man inte behöver styra sortvalet på sin spannmål efter själva bearbetningstekniken, men att man ska vara uppmärksam på att växtrester hjälper sjukdomar på traven. Därmed kräver den reducerade jordbearbetningen en fungerande växtföljd.
Nils Yngvesson talade även om låga utsädesmängder, då groningen påverkas positivt.
– Fröavståndet i en rad ska vara 2 cm, men i praktiken kan det variera mellan 0-4 cm, sa han. Genom att sänka utsädesmängderna kan man kanske i stället sätta teoretiskt värde till 4 cm.
Det hela grundar sig på att viss mängd vatten behövs för att varje frö ska gro, närmre bestämt halva fröets vikt. Står tre plantor för trångt kan det hända att mittenplantan inte gror.
På mötet talade även Gunnel Hansson från HIR Malmöhus. Hon berättar att ett 40 år gammalt försök med reducerad jordbearbetning kontra plöjning visar att skiktningar sker i jorden vid enklare bearbetning. Exempelvis lägger sig kalium, fosfor och kol till stor del i ytan. För P och K gör detta att växternas rotsystem måste vara bättre för att kunna ta upp näringsämnena och kanske bör man kalka mer för att få ett bättre upptag. Kolet gör att jorden blir mera lättbrukad i det övre skiktet. I försöket har man också sett att nedbrukad halm kräver 7 Kg kväve per ton halm. Trots detta har man endast sett kvävebrister i höstraps, vilken får höstgödslas med kväve.