En begagnad Scania T 112 H verkar vara ett bra alternativ för en entreprenör som inte har full sysselsättning för en anläggningsbil.
Scania 112 finns med flera hyttalternativ. Det finns tre typer av frambyggd hytt, standard, med lågt insteg och hög hytt. Dessutom finns en så kallad torpedhytt, T framför modellbeteckningen. Boggi har provkört den senare typen, en Scania T 112 H 6×2 från 1985 med tippflak. H står för heavy duty och anger chassiklassen. Det finns även M som i medium och E som i extra heavy duty. 6:an i 6×2 anger antalet hjul och 2:an antalet drivhjul. Scania 112 finns i 4×2, 6×2, 6×4, 8×2 och 8×4. Lastbilen har lite smårost här och där men inget allvarligt och hytten är faktiskt riktigt fin utvändigt. Dörrstoppen funkar inte riktigt så man får ta det lite lugnt när man hivar upp dörren.
Väl på plats i förarstolen sitter man bra och ratten är ställbar.
När det gäller transmissionen så finns det några olika val och det finns såväl manuell som automat. Ett exempel är en femväxlad manuell låda med en planetväxel som delar upp lägena i hög och låg så det blir tio växlar totalt. En annan är en femväxlad automatlåda.
Just denna 112:a som vi provkör har en halvautomatisk växellåda. Med ett vred i mittkonsollen väljer man neutral, back, manuell eller automat. Bredvid finns en spak för att stega upp och ner i växlarna. Vilken växel som ligger i visas i instrumentpanelen. Vi testar först i automat. Om man inte gör ett växelval i början startar lastbilen i trean. Sen är det bara att gasa och när det är tid att växla blinkar siffrorna för vald växel i instrumentpanelen och det är bara att trampa ner kopplingen. Transmissionen väljer då en växel i taget, upp eller ner. Kör man lätt och vill hoppa över en växel kan man göra ett förval med den lilla växelspaken och när man trampar ner kopplingen hoppar vald växel i. Det sker med tryckluft och man hör tydligt när den växlar. Totalt finns det tio växlar. Om vi i stället ställt vredet på manuell hade vi tvingats vippa upp eller ner med växelspaken varje gång frikopplingen trampats ner.
Motorn i Scania 112 är en rak sexa på 11 liter och den finns i fem olika storlekar från 149 till 245 kW (203–333 hk). Alla har turbo och den största som heter DSC11 01L har även laddluftskylare.
På testbilen finns en motor på 224 kW (305 hk). Det räcker bra till för att köra drygt 13 ton grus, bilens maxlast. Det är en relativt smidig bil för att vara så gammal och det är snabbt att backa till, öppna baklämmen och tippa. Vi behöver aldrig lämna hytten.
När det gäller fjädringen finns det såväl bladfjädrar som luftfjädring på Scania 112. Testbilen har bladfjädrar.
Hytten är ganska tyst för att vara så pass gammal. På tomgång visar ljudmätaren 60 dBA och när vi kör i 70–80 km/h på plan asfaltsväg mägter vi 70 dBA. Motorn går då på 1 500 rpm och det mesta ljudet kommer från vägen.
Lastbilen har boggiaxel där bak och är en klassisk grusbil med tippflak och hydraulisk öppning av baklämmen.
Hyttventilationen har luftkonditionering och utsläpp för luft finns i instrumentpanelen mot föraren, mot vindrutan och ner mot golvet.
Scania 112 kom år 1974 och tillverkades ända fram till år 1988. Det förekommer en hel del problem med rost på hytten, framförallt under vindrutan och i skärmarna. De tre sista årsmodellerna har därför en galvad hytt och på dem är problemet betydligt mindre vad gäller rost.
Batteriet sitter bak hytten och är på 160 Ah. Det finns även Scania 112 med 118 Ah batteri. Samma sak gäller generatorn, den kan vara på 35, 55 eller 75 A.

Ägaren:
Bra till både snö och grus
Lars Kallberg i Furudal har haft din Scania 112 sedan år 2004. När han köpte den hade den gått 39 000 mil och nu tre år senare står det 42 000 mil på mätaren. Det innebär att lastbilen som är av 1985 års modell har slagit av lite på takten.
Men Lars Kallberg använder sin 112:a året runt. Han har en entreprenörsfirma i Furudal strax norr om Rättvik och kör schaktmassor på vår, sommar och höst. På vintern sätter han på plog fram och sidovinge och skrapar snö via ett kontrakt med Peab. Lars Kallberg har ett sexårskontrakt och tycker det funkar bra. Innan han började köra åt Peab skrapade han snö åt Vägverket men då körde han med en L90 hjullastare.
Han tycker att Scania 112 är en pålitlig lastbil som bara rullar och går. Framförallt är han nöjd med halvautomatlådan när han skrapar snö. Då kan han koncentrera sig på bladen.

Verkmästaren:
Kolla rosten och begär papper
Christer Ohlsson är verkmästare på Scaniafirman Börjessons Lastbill i Kristianstad. Han anser att Scania 112 är en pålitlig bil men påpekar några saker man ska hålla koll på när man köper en 112:a begagnad.
– Årsmodeller före 1986 hade inte galvad hytt och rostar ofta, säger han.
Han tipsar om att kolla noga under framrutan för där brukar det ofta rosta.
Än viktigare är det att kolla i ramen och det gäller alla årsmodeller.
– Scania 112 har en så kallad dubbelram och det brukar ofta rosta inne i ramen. Det gäller att man tar en titt där, säger Christer Ohlsson.
I övrigt är det vanliga saker som ska kollas enligt Christer Ohlsson, motor, bromsarna och transmissionen. Det gäller att köra en ordentlig runda och lyssna så det inte är några oljud från växellådan.
– Är lastbilen renoverad så begär papper på vad som är gjort, tipsar Christer Ohlsson.

Scania T 112 H 6×2, schaktbil, årsmodell 1985
Motor: Sexcylindrig Scania på 11 liter och 224 kW (305 hk) effekt vid 2 000 rpm.
Transmission: 10 växlad automatlåda
Däck: 315/80R22.5 runt om
Bränsletank: 200 liter
Vändradie: 7,45 m
Markfrigång: 30 cm
Lastkapacitet: 13 740 kilo
Vikt: 11 290 kg (varav 55 % på framaxeln)
Serviceintervall: Motoroljebyte 500 mil (25 liter),

Vad kostar reservdelarna:
Vindruta: 2 930
Oljefilter motor: 65
Luftfilter: 734
Fläktmotor till kupéfläkt: 1 150
Bromsbelägg /st: 753
Bromstrumma /st: 1 710

Motorhuven är lätt att öppna, ett lås på var sida och en säkerhetsspärr i fronten innan den kan tippas framåt. Vi möts av en högst normal syn. Något litet läckage av olja, hanterbart och lite rost här och där.