Optimal beläggning i mjölkningsroboten är inte det samma som maxbeläggning, optimal beläggning ger bättre ekonomi och djurhälsa.

När det gäller automatiskt mjölkningssystem i mjölkrobotar fokuseras diskussionen ofta på hur många kor varje robot kan klara. Tillverkare anger exempelvis att en robot “lätt kan klara 65 kor” och många lantbrukare planerar utifrån dessa siffror. Men maximal beläggning är sällan det mest ekonomiska och kan till och med försämra systemets funktion och djurens välmående.
Branscherfarenhet och forskning visar att det optimala intervallet för kor per robot ligger snarare runt 50–60 djur i många system. Vid för stor beläggning minskar den frivilliga besöksfrekvensen till roboten, vilket i sin tur kan sänka mjölkproduktionen per ko.
Ekonomiskt är robotmjölkning ofta fördelaktig på medelstora gårdar, särskilt runt 120 till 240 mjölkkor, där investeringen kan ge bättre avkastning än traditionella mjölkningssystem. För mycket stora besättningar krävs då att robotarna genererar betydligt mer mjölk per ko än vad som är realistiskt för att vara lönsamt.

Insikt om mjölkningsrobotar
Maxantalet kor per robot är inte nödvändigtvis den bästa måttstocken, fokus bör ligga på mängden mjölk per robot och per ko samt att korna frivilligt besöker roboten ofta.
Studier visar att när antalet kor per robot ökar, minskar ofta den genomsnittliga mjölkningen per ko, vilket motverkar robotens förväntade produktivitetsökning.
Optimalt utnyttjande av mjölkrobotar kräver även god stallutformning så att flödet av kor blir perfekt samt att kors hälsa prioriteras. Överbeläggning riskerar mer stress, att fler kor måste lockas till roboten av personalen och mindre effektivitet.
Att trycka in så många kor som möjligt per robot är sällan det bästa sättet att uppnå stor lönsamhet eller god djurhälsa. Många rådgivare rekommenderar att hålla sig runt 50 till 60 mjölkande kor per robot och lägga mer tid på management, ko-komfort och robotutnyttjande än på att maximera besättningsstorleken.