Lantbrukarna i Storbritannien går en mycket osäker framtid tillmötes utanför EU. Troligtvis får de mindre stöd till lantbruket och i det korta perspektivet blir även alla importerade varor som gödsel, diesel, växtskydd, traktorer och maskiner dyrare till följd av pundets stora fall mot euron och dollarn.
Trots detta visar siffror att drygt två tredjedelar av de brittiska lantbrukarna röstade för Brexit.
Ett annat problem som brittiska lantbrukare redan känner av är brist på arbetskraft. Med ett svagare pund är det inte lika lätt att attrahera utländska gästarbetare under växtodlingssäsongen och till djurstallarna. När Storbritannien väl lämnat EU kan det bli än mer svårare att anställa utländsk arbetskraft.
I en artikel i danska Effektivt Landbrug framgår det att brittiska lantbrukare som röstat nej till EU antagligen inte värderat vad som är bäst för det egna företaget utan gått på en mer principiell hållning. Det finns nämligen ett stort motstånd i Storbritannien att vara med och finansiera lantbruket ute i resten av Europa och då framförallt vingårdarna i Frankrike.
Men det är lätt att i vredesmod rösta efter principer och sen lika svårt att få tillbaka det man sedan saknar, om man ändrar sig i framtiden. I Sverige räcker det att gå tillbaka till slutet av åttiotalet och omställning 90 då Socialdemokraterna med dåvarande jordbruksminister Mats Hellström i spetsen gjorde allt för att avveckla svenskt lantbruk. Hade Sverige inte kommit med i EU år 1995 hade lantbruket här sett mycket annorlunda ut i dag. Troligtvis hade det funnits ett lantbruk, men det hade nog varit helt andra ägare och betydligt större gårdar.