Det talas inte mycket om Mercosur-avtalet i lantbrukskretsar. Det kan man tycka är lite märkligt. Det är ju ett avtal som uppenbarligen är till stor nytta för europeisk verkstadsindustri och till stor nackdel för Europas lantbrukare.

Avtalet har förhandlats mellan EU och de fyra Mercosur-länderna Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay, sedan år 2000, det vill säga i nästan 25 år utan att nå i mål. År 2019 kom de två parterna överens om en uppgörelse men efter det har ytterligare sidoavtal förhandlats och därmed har avtalet aldrig kommit i praktisk nytta.

Kanske är det därför lantbrukarna och dess organisationer inte oroar sig, det kanske förhandlas i 25 år till?
Om det blir verklighet är tanken att en stor del av handeln mellan EU- och Mercosur-länderna stegvis kommer att bli tullfri efter som längst 15 år. EU kommer att liberalisera 92 procent av all import, medan Mercosur liberaliserar 91 procent av all import.

Mercosur-länderna kommer att ta bort dagens höga tullar på bilar och bildelar, maskiner och IT-varor. Också tullarna på exempelvis vin, alkoholhaltiga drycker, olivolja, choklad, kex och läsk kommer att tas bort.

EU kommer under en tioårsperiod att sänka tullarna på all import av industrivaror från Mercosur. För jordbruksprodukter och livsmedel kommer EU att ta bort tullarna på 82 procent av importen från Mercosur. För känsliga produkter som nötkött, kyckling och etanol kommer tullarna att sänkas eller tas bort i EU för endast begränsade volymer, så kallade tullkvoter.

De sänkta tullar som ges genom frihandelsavtalet gäller bara produkter som är producerade i något av partnerländerna och därmed uppfyller ursprungsreglerna.
EU:s och Mercosurländernas livsmedelslagstiftning fortsätter att gälla även när avtalet har trätt i kraft. Parterna bibehåller rätten att lagstifta inom sina egna territorier för att uppnå legitima politiska mål, såsom säkra livsmedel. Det betyder att det, precis som idag, inte kommer att vara tillåtet att importera nötkött som behandlats med tillväxthormoner till EU eller griskött som producerats med hjälp av tillväxtbefrämjande preparat.

Men vi vet redan i dag att det finns gott om köttprodukter från Sydamerika som uppfyller EU:s krav. Vi kan i nästan vilken livsmedelsaffär, när som helst, finna en köttbit från ett land i Sydamerika och de är betydligt billigare än de svenska köttprodukterna.
I dag är det inget bekymmer. Den svenska produktionen av kött räcker inte till konsumtionens behov men vad händer om det väller in ännu mer billigt kött från Sydamerika till Sverige. Om prisskillnaden mot det svenska köttet blir ännu större och mängden blir så stor att det svenska inte behövs?

Nu går det som sagt sakta vad gäller förhandlingarna mellan EU och Mercosur-länderna. EU har nyligen begärt ett sidoavtal som handlar om hållbarhet, det vill säga minska avskogningen i Sydamerika samt att dessa fyra länder tar ytterligare hänsyn till klimatet.
Mercosur-länderna har svårt att enas om hur de ska förhålla sig till detta sidoavtal. De är rädda för att EU ska få exportera industriprodukter till dem men att de blir stoppade för att sälja livsmedel till Europa till följd av att de inte kan uppnå målen i detta sidoavtal.

Oavsett vilket är det märkligt att inte lantbrukare i Europa är mer oroliga för detta avtal, som enbart gynnar industrin och missgynnar europeisk livsmedelsproduktion, då det faktiskt inte är alls säkert att det kommer att förhandlas i evighet.