Med bakgrund av stagnerande skördar av höstvete i Europa de senaste åren har en grupp forskare vid SLU studerat hur avkastningen kan öka ytterligare. Orsaken till skördevariationer inom tolv höstvetefält på fyra platser i Sverige har därför undersökts.

Många gånger varierar skördeutbytet i olika delar av ett fält och för att bättre förstå varför genomfördes fältstudier under tre års tid på fyra platser i Sverige; Skåne, Västra Götaland, Östergötland och Uppsala. På varje fält valdes tre platser ut där forskarna förväntade sig stor, medelstor och liten avkastning utifrån tidigare undersökningar och lantbrukarnas erfarenhet.
Den faktiska avkastningen jämfördes sedan med data om nederbörd, temperatur, markegenskaper med mera. Dessutom gjordes försök på fälten där mängden bevattning, växtskyddsmedel och gödsling varierades för att se om något av detta kunde påverka avkastningen på de studerade fälten.

Optimera utifrån platsens skördepotential
Resultatet, som här sammanställts av Nina Nordh på Greppa Näringen, visar att i de fall där bevattning gav merskördar minskade skördevariationen inom fältet. Ökad svampbekämpning och gödsling gav också merskördar på flera platser, men i dessa fall minskade däremot inte variationerna inom fälten.
– Skördeutbytet varierade både mellan och inom fälten. Inomfältsvariationen fanns kvar trots ökade insatser av gödsling eller svampbekämpning. Därför bör man inte sträva efter att jämna ut skörden inom ett fält, utan i stället bör målet vara att anpassa insatserna till den platsspecifika optimala skördenivån, kommenterar Lena Engström, Institutionen för mark och miljö vid SLU i Skara, resultaten.
Hon berättar att kvävegivor baserade på platsspecifika skördenivåer inom ett fält visade sig vara mer lönsamma än enhetliga kvävegivor baserade på medelskörden för fältet. Arbete pågår med att utveckla en funktion i digitala beslutsstöd för att kunna variera kvävegivan efter tidigare års skördevariation i fält i stället för att använda den förväntade medelskörden.

Skördekartor visar på variationer
Studien påvisade betydelsen av vattenbrist för skörderesultatet.
– Vi såg stora merskördar inom vissa delar av de fält som bevattnats, vilket kunde förklaras av jordarten på platsen.
Lena Engström konstaterar att skördekartor ska användas för att se om det är en stor variation inom fälten och om den återkommer år efter år. Fundera sedan på varför det är en variation och om det går att åtgärda på något vis, till exempel genom att fosforgödsla för att det är låga P-AL värden eller kalka om det är lågt pH. Om det sedan fortfarande finns en skördevariation och den är stor nog kan det vara lönsamt att ta hänsyn till den när man beräknar kvävebehovet till grödan och gör en styrfil för varierad gödsling. Numera finns det en rad lättanvända verktyg för att visualisera variationer inom enskilda fält när det gäller grödans tillväxt och avkastning, till exempel avkastningskartor som kan fås från de flesta moderna skördetröskor eller från satellitbilder, CropSAT.
– I ett pågående projekt utvecklar vi metoder som ska göra det enkelt att skördekartera via satellit för att hitta den lokalt nåbara skördenivån och de skördebegränsande faktorerna, säger Lena Engström.