Att importera grisar, exempelvis från Finland, för att föda upp i Sverige till slakt innebär en stor risk för det svenska unika hälsoläget. Även om slaktgrisarna hålls åtskillda i ett och samma stall till dess de ska till slakteriet finns risken att smitta sprids via människor till andra besättningar. I Sverige har vi ett av världens bästa hälsolägen för grisar och många vanliga sjukdomar utomlands finns inte här. Det säger Göran Karlsson avelsuppfödare med Lantras och Yorkshire i Köinge utanför halländska Ullared.
Även han är intresserad av det utländksa avelsmaterialet, men på deras gård, Köinge Gästgivaregård, har man gått en helt annan väg.
– Quality Genetics har importerat semindoser från danska avelsbesättningar och denna har först undersökts i Danmark och sen på Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt, SVA.
Först när man är helt säker på att inga smittor finns fick man använda semindoserna i besättningen på Köinge Gästgivaregård, som består av 350 avelssuggor.
– Vi har valt ut speciellt bra moderdjur och seminerat 20 stycken. En tredjedel löpte om, men förra veckan fick vi den första kullen med dansk genetik.
Det blev tolv grisar i kullen, hälften av vart kön. Galtarna går vidare för kontroll och slutar på Quality Genetics försöksstation Månserud om de håller måttet.
– Det innebär att det kan födas grisar med dansk genetik i bruksbesättningar under 2014.
I Danmark satsar man mycket mer på avel än i Sverige och deras djurmaterial bör därmed vara bättre ur produktionssynpunkt. Suggorna får fler grisar, större grisar och de växer snabbare, en stor mängd faktorer som kan bidraga till ökad lönsamhet för grisproducenten.
– Blir detta bra blir det ökad lönsamhet för svenska grisproducenter, konstaterar Göran Karlsson.
Men det gäller även att man som producent hänger med i svängarna. För att få ett mervärde av det bättre avelsmaterialet måste man göra rätt. En sugga som får 20 grisar i en kull klarar normal inte alla dessa själv. Djurskötaren måste arbeta mycket med att flytta runt smågrisar och i Danmark arbetar man mycket med speciella suggor som är ammor.
– Det krävs ett bra djuröga för att få det att fungera.
På Köinge Gästgivaregård är man 8 anställda och förutom grisarna har man 150 hektar växtodling, en del skog och entreprenadverksamhet.
Man är ensamma om att bedriva avel på Lantras och har gjor stora framsteg på den rasen.
Göran Karlsson anser att det är mycket viktigt att vi värnar om det svenska hälsoläget för grisarna och berättar att man i Finland inte varit alls så försiktig när man tagit in danskt avelsmaterial.
– Nu har man stora probelm med bland annat MRSA där.
Förutom att man impoterat dansk genetik med semindoser har man även kunskapsutbyte med dasnska kollegor.
– Fodret är viktigt och det måste vara smakligt och rätt sammansatt för att moderdjuren ska äta tillräckligt, framförallt gyltor har svårt att få i tillräckligt med näring.