De senaste årens kraftiga prissvängningar både vad gäller produkter lantbruket säljer och på insatsvaror medför att skatteplaneringen blir allt viktigare. Bra och dåliga år jämnas effektivt ut genom att utnyttja olika avsättningar i deklarationen.

Förutsättningen för att kunna utnyttja de avsättningsmöjligheter som finns i skattesystemet är givetvis att man har lönsamhet i sin drift och att intäktsökningar ett år inte direkt raderas ut mot kostnadsökningar i form av dyrare arrende eller maskiner.
Det berättar Stefan Gustavsson, ekonomirådgivare på Hushållningssällskapet i Kristianstad.
Han anser att alla lantbrukare med ett överskott ska utnyttja de möjligheter skattesystemet erbjuder att bygga upp riskkapital och detta gäller oavsett om man driver lantbruket som enskild firma eller i bolagsform.
Det finns flera faktorer som påverkar lantbrukets resultat. Vädret och årsmånen har alltid varit en faktor, men på senare tid har vi sett stora variationer i priser.
År 2007 fick vi en kraftig uppgång vad gäller spannmålspriset och tätt därefter följde priserna på insatsvaror med upp, inte minst gödningen.
Under 2008 gick priset på spannmål ner igen och nuvarande världsmarknadspriser på gödning tyder på en prissänkning även för svenska lantbrukare inför växtodlingsåret 2009.
Har man som lantbrukare köpt 2009 års gödning redan 2008 finns således risken att den köptes in till ett för högt pris.
De flesta rådgivare Lantmannen pratat med räknar med att det scenario vi sett de senaste åren vad gäller priser kommer att bestå och att det blir omöjligt att köpa och sälja till de bästa priserna varje år.
Resultatet kan därmed komma att variera kraftigt i företaget även om insatserna och skördeutfallet är likvärdigt år efter år.
Stefan Gustavsson anser att man först och främst bör utnyttja möjligheten att göra avsättningar till periodiseringsfond, 30 procent av vinsten för enskild firma och 25 procent för aktiebolag.
Det är ett enkelt förfarande och görs som exempel för lantbrukare, som driver verksamheten som enskild firma och som deklarerar på blankett NE, före det att man räknar ut egenavgifter etc.
Åtgärden innebär att det redovisade resultatet som ligger till grund för egenavgifter och inkomstskatt minskar med det avsatta beloppet.
Detta belopp redovisas längst ner på sidan för varje år man gör avsättning till periodiseringsfond och kan återföras när som helst i kommande deklarationer, dock senast inom fem år.
Den skattemässiga effekten blir den samma om man gör överavskrivningar på inventarier.
Normalt skrivs inventarier ner på cirka tio år vilket innebär 8–10 procent av anskaffningsvärdet per år.
– Avskrivningen ska ju spegla den verkliga värdeminskningen så att balansräkningen visar verkligheten i företaget.
Men om man vill kan man göra överavskrivningar med upp till 30 procent av det skattemässiga restvärdet på inventarierna. Bland tillgångarna redovisas inventarierna till inköpsvärde minus planenlig avskrivning. Överavskrivningen redovisas som en obeskattad reserv i balansräkningen. I det långa loppet kan man givetvis aldrig skriva av något med mer än 100 procent.
– Överavskrivningar på inventarier och avsättningar till periodiseringsfond är således sätt att minska resultatet ett bra år och genom återföring öka det ett dåligt år, säger Stefan Gustavsson.
Stefan Gustavsson säger att det dessutom finns många taktiska steg i det hela, exempelvis kan det vara bra att första året bara utnyttjar periodiseringsfonden och nästa år även ta till överavskrivningar om resultatet fortsatt blir bra.
När man justerar i sitt resultat finns det några siffror att komma ihåg och det är gränserna för statlig skatt.
För inkomster upp till 340 900 kronor, för verksamhetsåret 2008, betalar man endast kommunal skatt. Det kallas den nedre brytpunkten och är givetvis en siffra att hålla i minnet när man planerar för sitt resultat i deklarationen.
En annan käpphäst som Stefan Gustavsson håller fast vid är att, under förutsättning att det verkliga resultatet med ger det, alltid deklarera för ett resultat som efter skatt täcker det faktiska privata uttaget.
– Ett annat sätt att hantera överskott i näringsverksamheten är att utnyttja expansionsfond, säger Stefan Gustavsson.
Förutsättningen för det är att man har större tillgångar än skulder.
Man räknar fram ett takbelopp vilket är tillgångar minus skulder vid beskattningsårets utgång. Högsta möjliga avsättning till expansionsfond är takbeloppet dividerat med 0,72.
För det belopp man avsätter i expansionsfond betalar man 28 procent skatt. (26,3 procent för verksamhetsåret 2009)
– Dessa pengar kan man alltså inte använda för privat konsumtion men väl amortera på lån i lantbruket eller köpa till mer mark, säger Stefan Gustavsson.
För expansionsfond gäller reglerna att när man återför detta belopp i en senare deklaration får man tillbaka skatten man tidigare betalt.

Inventarier ska egentligen skrivas av i takt med verklig värdeminskning vilket för lantbruksmaskiner är 8–10 procent per år. Vill man sänka sitt resultat finns dock möjligheten till överavskrivningar upp till 30 procent på restvärdet.