I Danmark ska stora arealer återvätas men betydelsen av den ekonomiska kompensationen överskattas. Lantbrukares inställning till att återväta handlar till stor del om känslan av tillhörighet på platsen, sociala värden och respekt för tidigare generationers arbete och rädsla för restriktioner på återvätad mark.

Systematisk återvätning av jordbruksmark i Sverige har pågått sedan EU-inträdet 1995 och nu har cirka 15 000 hektar återvätits. Det har varit mest dammar med öppen vattenspegel på mineraljord i syfte att öka biologisk mångfald eller öka vattenrening. Begreppet återvätning används numera för att beskriva en höjning av grundvattenytan på organogen jordbruksmark. Under år 2026 planerar länsstyrelserna och Naturvårdsverket, på uppdrag av regeringen, ett nytt stöd för återvätning av jordbruksmark som inte längre används för livsmedelsproduktion.

Med den stora ambitionen för återvätning i EU:s Naturrestaureringslag kommer förmodligen flera länder studera hur det går med återvätning i Danmark där de varit tidigt ute i frågan. Danska forskare intervjuade 14 lantbrukare om deras tankar om att återväta eller varför de redan gjort det. De var utvalda för att finnas på olika platser i Danmark och med olika inriktning som mjölkkor, grisar, mixad produktion eller bara växtodling. Ett kriterie för att vara med var att de ska äga marken och vara berättigade till stöd för återvätning. En del har redan återvätit och den genomsnittliga återvätade arealen hos lantbrukarna som deltog i studien var 19 hektar med en spännvidd från 0 till 150 hektar.

Annat än pengar viktigt
Intervjuerna visar tydligt att den ekonomiska ersättningen bara är en del i beslutet att återväta, eller att avstå. Forskarna sorterar in svaren i tre grupper och ger exempel på citat som beskriver samtalet under tre rubriker, här sammanfattat av Markus Hoffmann på Greppa Näringen.
Traditioner och familjevärderingar påverkar mycket och här handlar det om moraliska och sociala aspekter samt att känna en anknytning till platsen som påverkar viljan att återväta.
– Det är här jag kommer ifrån. Det är där jag hör hemma. Att sälja eller ändra det känns som att förlora en del av mig själv, säger en av de intervjuade lantbrukarna.
– Att bo här, omgiven av aktiva jordbruksverksamheter, känner jag mig sammankopplad med marken och samhället. Att behålla gårdens storlek och karaktär är viktigt för mig, säger en annan.
Inom policyoro och finansiella osäkerheter anger lantbrukarna uttryck för en oro över beständighet i bidrag och regelverk.
– Om jag tar mark ur produktion minskar det gårdens värde. Jag behöver också tänka på ekonomin för den dag jag säljer min gård, är en annan kommentar.
– Ett värsta scenario är att bidragen plötsligt dras in och vi står kvar med ett område med restriktioner, säger en annan.
Logistik, praktik och gårdsdynamik handlar om samtalet om praktiska aspekter om bland annat hur gården förändras och om eventuell ersättningsmark att odla ligger långt bort.
– Det verkar osannolikt att jag kan översvämma mitt fält utan att påverka min granne. Så vi måste på något sätt komma överens om det. Jag tror helt enkelt inte att det är logiskt. Om jag har lite tur, kan deltagande i ett sådant våtmarksprojekt bidra till att jag får mer mark att odla om markomfördelningen fungerar, menar en annan intervjuad person.

Gör så här så blir det bättre
Forskarna avslutar med att ge tre konkreta råd till de myndigheter som är ansvariga för återvätningen.
Ge ett formellt erkännande till de som återställer våtmarker. Att återväta behöver uppfattas lokalt som att man ändå är en bra bonde.
Bygg förtroende till myndigheter och skapa stabila och förutsägbara regelverk och förenkla administration och minska väntetider.
Aktivera rådgivar- och lantbrukarnätverk för att diskutera alternativ för markanvändning. Det kan minska risken för desinformation och worst case antaganden.