Överblivet och kasserat ensilage skulle kunna användas som substrat vid produktion av biogas. Miljön skulle tjäna på det och lantbrukare är positiva till idén. Det visar en undersökning som har utförts vid JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik i Uppsala.
Överblivna och kasserade ensilagebalar är i dag ett miljöproblem, eftersom de ofta läggs avplastade i en fältkant där de förmultnar och riskerar att läcka växtnäring till grundvatten och närliggande vattendrag.
Forskarna vid JTI har tillsammans med Agroväst undersökt om detta kvittblivningsproblem för lantbruket skulle kunna vändas till en resurs för energiutvinning. Undersökningen har gjorts i samarbete med Lidköping
Biogas som redan i dag delvis baserar sin biogasproduktion på grödor, och som är intresserade av att röta även ensilagebalar.
– Det är viktigt för svenska biogasanläggningar att hitta restprodukter som inte konkurrerar med livsmedelsproduktion, säger Carina Gunnarsson, forskare vid JTI.
När forskarna intervjuade 20 lantbrukare i området runt Lidköping var de flesta positivt inställda till att lämna sina oanvända ensilagebalar till biogasproduktion. En beräkning av mängden kasserade och överblivna ensilagebalar i fem kommuner runt Lidköping visade att det borde finnas nästan 3 600 sådana balar per år i området. Bara i dessa kommuner skulle det kunna ge biogas motsvarande 2,5 GWh/år, att lägga till de 261,5 GWh som årligen produceras i Västra Götaland.
Beräkningar visade att den mest praktiska lösningen av balhanteringen, från lastning på gården till sönderdelning av balarna, skulle ge en kostnad för detta substrat på 1 kr per kilo torrsubstans ensilage.
– En kostnad på 1 kr per kilo torrsubstans är en rimlig kostnad för ett biogassubstrat. Det är i nivå med vad biogasanläggningarna idag betalar för substrat från grödor, så utrymmet för lantbrukarna att få ersättning för balarna är inte så stort, säger Carina Gunnarsson.
Innan ensilage kan rötas måste dess långa strån sönderdelas. Främst för att inte orsaka problem vid pumpning och omrörning, men också för att göra ensilaget mer tillgängligt för biogasbakterier och därmed ge större biogasutbyte. Forskarna prövade flera olika sönderdelningsmetoder, som fläkthack, kross, exakthack samt våt sönderdelning. Målet var att uppnå en strålängd på 1 cm på 90 % av materialet, eftersom Lidköping Biogas har den hacklängden som krav på de substrat som de tar in. Men ingen av de sönderdelningsmetoder som testades nådde detta mål. Bäst resultat fick man med en kross, då 75 % av materialet sönderdelades i bitar som var 4,5 cm.
– De nya biogasanläggningar som byggs kan utforma sitt inmatningssystem så att de kan ta emot substrat med en längd på uppåt 3-5 cm, säger Carina Gunnarsson.
Hanteringen med att samla in, sönderdela och leverera ensilage från balar, skulle enligt forskarna kunna skötas av entreprenörer, som då kunde ha kontakt med lantbrukare och biogasanläggningar och ansvara för att rätt kvalitet utifrån biogasanläggningens krav levererades.
I dag produceras i Sverige biogas motsvarande cirka 1,6 TWh (=1 600 GWh) energi, det mesta från avfall som avloppsslam, källsorterat matavfall och avfall från livsmedelsindustrin. Jordbruket beräknas ha en teoretisk biogaspotential på 13,5 TWh, varav hälften är energigrödor och resten halm, gödsel och växtodlingsrester.