Det danska lantbruket faller in i den ena regleringen efter den andra. Från att ha varit ett av de mest omhuldade länderna vad gäller lantbruk, förr i tiden med skattebefrielse, och i stort sett allt politiskt fokus för största möjliga livsmedelsproduktion kommer nu den ena regleringen efter den andra.

Gödselräkenskaper och fastighetsskatt på ekonomibyggnader har danska lantbrukare haft i decennier, men detta har uppvägts av i övrigt bättre förutsättningar jämfört med många grannländer.
Men nu blir det tuffare. Under de senaste åren har det varit en livlig debatt om CO2-avgifter på danskt lantbruk och även praktiska sätt för att minska lantbrukets klimatpåverkan. Lågt liggande åkrar har lantbrukare tvingats återgå till sjöar och inom kort kommer lantbruket i Danmark att få en CO2-avgift.

I veckan har det blivit klart om ett avtal för danska lantbruket som bland annat omfattar koldioxidavgifter. Det har undertecknats av Danmarks regering, Landbrug & Fødevarer, Danmarks Naturfredningsforening, Fødevareforbundet NNF, Dansk Metal samt Dansk Industri och Kommunernes Landsforening.
I korthet uppgår avgiften till 300 danska kronor per ton utsläpp av koldioxid under 2030 och som ökar till 750 kronor till år 2035. Ett grundavdrag på 60 procent minskar dock nettokostnaden för det danska lantbruket. Dessutom bildas en lantbruksfond på 40 miljarder danska kronor som primärt ska användas till uppköp och omläggning av 250 000 hektar låglänt mark till skog för att skydda vattendrag och fjordar från lantbrukets kväveutsläpp.
En expertgrupp presenterade förra året tre förslag på hur avgiften kunde utformas, men förslagen skapade en omfattande politisk debatt och ratades. Anledningen var oro för att förlorade arbetstillfällen inom lantbruket och livsmedelsindustrin samt att och ökade livsmedelspriser för konsumenter. Den lösning som banade väg för trepartsavtalet är till för att mildra dessa konsekvenser. Hur animalieproducenter ska bestraffas är ännu oklart och det faktum att lantbruket totalt sett binder koldioxid och att det är konsumtionen av livsmedel som frigör denna gas, inte lantbrukarna, får litet utrymme bland danska politiker.
I Trepartsaftale  finns flera förslag förutom en CO2-avgift. Dansk slakterinäring har bekymmer med för liten mängd slaktgrisar och det beror på att många danska smågrisproducenter exporterar sina grisar till företrädesvis Polen och Tyskland, där priset är större och där de föds upp till slakt.
Nu föreslås en avgift på varje född smågris i Danmark och denna avgift ska återföras som en premie på varje gris som slaktas i Danmark.
Det är tveklöst så att danska politiker just nu är beredda att offra danskt lantbruk för att underlätta för industri och transportsektor. Något som Lars Løkke Rasmussen (M) erkänner i en intervju i danska Effektivt Landbrug.