Seat Altea Freetrack ser kanske ut som en stadsbil men är konstruerad för att klara tuffare banor än så och den är deffinitivt inte rädd för att få lite skit under naglarna.
Eftersom jag inte har haft någon kontakt med dess moder Seat Altea var Freetrack en helt ny upplevelse. Det jag först fastnade för var bilens design och jag räknade inte med att det finns något fartfyllt och spännande under skalet. Ett skal som för övrigt drar blickar till sig med sina framtonade hjulhus och frontparti. Men inget är perfekt. Linjen som går från främre hjulhusen, bak över dörrarna och som ger bilen ett fartfyllt utseende hjälper även till att skapa ett sug som drar åt sig luft och därmed en hel del smuts. Även bakluckan tenderar att bli riktigt smutsig.
Hade jag själv fått välja skulle bilen ha gul färg, något som på de flesta bilar känns alldeles för skrikande men passar bra på Freetrack, eftersom gult i kombination med bilens stora svarta detaljer får den att se riktigt läcker ut.
Väl inne i bilen är designen sportig. Det finns gott om plats vart man än sätter sig, fram eller bak spelar ingen roll.
Instrumentpanelens belysning, som visserligen är röd vilket är bra med hänsyn till att ögonen störs så lite som möjligt av denna färg, är dessvärre alldeles för skarp. det hjälper inte att man försöker justera ljuset så det blir svagare, det blir störande ändå för föraren.
I taket har man gömt flertalet förvaringsfack varav det bakersta innerhåller en sju tums stor skärm med ingång för bland annat DVD och diverse spelkonsoler. Denna går dock bara att se från baksätet. På tal om säten så är stolarna bland de bästa undertecknad har provat hittills. Det finns många inställningsmöjligheter och sätet har skålning liknande en riktig rallybil. Och rally det är precis den känslan man får efter att man hårdtestat Seaten på slingriga småvägar runt Kyrkhult. Den sexväxlade lådan har korta slag och låter man bara motorn hålla sig runt 2 000 varv per minut och däröver skickar den iväg bilen med en rasande kraft, ingen tvekan om att kusarna under huven håller sig på rätt plats. Känslan av att släppa en växel just innan en 90 graders kurva för att sedan trycka plattan i mattan för att få fart igenom och ut ur den samma samtidigt som bilen inte visar någon tendens till att släppa taget om asfalten är helt magisk. När jag senare skjutsade bror min efter att han fått en provtur med en riktig rallybil (Ford Focus Flexifuel) och jag bevisat att man åkte lika fort med Freetrack, så insåg även han styrkan i Altea Freetrack.
Forden, som alltså var en riktig rallybil, gav kanske inte riktigt 100 procent, men ändå, det var en kul jämförelse.
Att Seat Altea Freetrack blandar högre markfrigång och sportig kör känsla på ett så enastående sätt är otroligt.
Seat Alteas framruta, vilken är bland de större på bilmarknaden, tillåter en mycket smidig konstruktion på vindrutetorkarna. De är nämligen gömda i a-stolparna när de inte används och på så vis är de bättre skyddade mot snö och is än vid den vanliga placeringen på vindrutans nederkant. Rutans höjd gör det också möjligt att använda längre torkarblad vilket ger mer överlappning och mindre yta som inte torkas alls.
Ju mer man kör Freetraken desstu mer växer den ihop med föraren, snabb respons och bra känsla gjorde att kärleken ökade för varje minut. Det var inte helt utan saknad som bilen lämnades tillbaka.

Seat Altea Freetrack.
Motor: Fyrcylindrig två liters turbodiesel med partikelfilter
Max effekt: 125 kW (170 hk) vid 4 200 rpm
Max vridmoment: 350 Nm vid 1 800 rpm
Transmission: 6 växlad manuell
Toppfart: 204 km/h
Acceleration: 0–100 km/h på 8,7 sekunder
Förbrukning: 0,68 liter per mil (enl. Seat )
Bränsletank: 60 liter
Mått: längd 449 cm, bredd 179 cm, höjd 162 cm, hjulbas 258 cm
Vikt: tjänstevikt: 1 643 kilo, totalvikt: 2 168 kilo
Pris: 266 300 kronor inklusive moms

Plus:
Växellåda
Komfort
Utrymme

Minus:
Förbrukning
Smutssamlare
Abstinensframkallande

Lågt sluttande vindruta och sportiga linjer ger Freetracken ett speciellt utseende som sticker ut i mängden.

Bekvämt inre, det mesta är logiskt placerat från förarplatsen sett. Rattens form tillgodoser bra grepp och tanken går till motorsport.

Flygplansbord i framstolarnas ryggstöd och mugghållare i mittarmstödet är som gjort för filmvisning på långfärden.

Sju tum, inte enorm, men bra mycket bättre än ingenting. Ett av de bästa botemedeln mot ”är vi framme snart” och likande komentarer.