Att leda ett företag är som att köra bil, kommer man till ett trafikljus och det slår om till rött måste man flytta foten från gasen till bromsen och stanna.

I trafiken är detta för de flesta en självklarhet och man följer uppsatta regler. Men när det kommer till det egna lantbruksföretaget är det inte många som har en tydlig strategi. Uppmaningen kommer från den danska lantbruksekonomen Palle Jakobsen på rådgivningsföretaget Agrocom.
Vad han menar är att lantbrukarna måste ha en strategi för när man ska köpa och när man ska sälja.
– Det behöver inte vara en lång avhandling, tre rader räcker för varje produktionsgren, konstaterar han.
På första raden skriver man till vilket pris man är villig att sälja, på rad två till priset man kan tänka sig att köpa. Då vet man vad man är villig att förlora. På tredje raden skriver man kort vad strategin går ut på. Detta gäller såväl handel med terminer som med fysiska varor.
– Sen gäller det att man håller sig till detta på samma sätt som att det är självklart att inte köra mot rött ljus i en korsnig.
Palle Jakobsen rekommenderar alla lantbrukare att göra denna plan tillsammans med en rådgivare eller kollega. Att räkna och agera helt på egen hand är riskfyllt.
När priserna på det man har att sälja stiger under en lång period är det frestande att vänta och sälja eftersom man hoppas på att priset stiger lite till. Detta är dock riskfyllt.
– Girighet är den värsta fienden och näst efter det kommer obeslutsamhet.
Palle Jakobsen menar att det ofta är svårt att fatta rätt beslut och att man därför bara låter tiden gå. Det är just mot dessa tvivel den nedskrivna strategin är en medicin.
Palle Jakobsen arbetar med priser dagligen och får anses vara en av dem inom lantbruket som har bäst koll på vart priserna är på väg och varför. Trots denna kunskap om marknaden är han helt övertygad om att man tjänar mer pengar på att ha en strategi enligt ovan och följa den till punkt och prickar än att man köper och säljer med hänsyn taget till kunskapen om marknaden.
Det är framförallt vad man som mest är villig att förlora som är nyckeln till framgången, men också det som är svårast att följa. När priset faller är det för många svårt att sälja och ta förlusten.
– Man hoppas på att felet man gjort ska rätta till sig igen och många väntar att sälja till situationen blir ohållbar. Det vill säga när värdet av produkten är större än den framtida förhoppningen.
Ett bra exempel på senare år är när spannmålspriserna från toppen 2007/2008 gick från över 2 kronor per kg och ner. På vägen ner mot 1 kronor per kg var intresset för att sälja litet eftersom det var 2 kronor man hade för ögonen. Men våren 2010 var priset runt 1 krona per kg och då sålde man utan vidare till det priset eftersom man då inte hade någon förhoppning till högre priser. Nu efteråt vet vi att det var fel för ett halvår senare var återigen spannmålspriset i tvåkronorsnivån.