Efterfrågan på svenskt lammkött ökar och den inhemska lammproduktionen växer för första gången sedan 2018. Antalet får och lamm steg med cirka 28 000 djur, plus 9 %, mellan december åren 2024 och 2025, även antalet företag med fårproduktion ökade.

Det visar ny sammanställd statistik från Jordbruksverket och branschens egna uppföljningar. Med rätt politiska förutsättningar kan lamm- och fårproduktionen snabbt bli en starkare del av svensk livsmedelsproduktion, beredskap och biologisk mångfald.
I dag producerar Sverige endast omkring 23 procent av det lammkött som konsumeras. Resten importeras, trots att konsumenterna efterfrågar svenskt lamm med god djuromsorg, liten antibiotikaanvändning och tydlig klimat- och miljöprofil.
– Lamm- och fårproduktionen är en strategisk resurs för svensk matförsörjning, öppna landskap och biologisk mångfald. Med rätt villkor kan vi se betydligt fler svenska lamm på våra betesmarker och öppna landskap, säger Mikaela Johnsson, LRF:s vice förbundsordförande.
Fårproduktionen är ofta småskalig, flexibel och regionalt spridd, en styrka i tider av osäkerhet. Samtidigt gör det näringen sårbar när regelkrav, kostnader och ojämna förutsättningar staplas på varandra. Lönsamheten är ofta svag och administrationen tung.

Fler betesdjur
Behovet av fler betande djur ökar dessutom. EU:s kommande regler om naturrestaurering innebär att stora arealer betesmark ska återställas.
– Framtidstro är helt avgörande för att produktionen ska kunna växa. Men framtidstro räcker inte på egen hand. Fårnäringen behöver rimliga villkor för att kunna investera, utvecklas och locka nya företagare, säger Anna Kristoffersson, ordförande i Svenska Fåravelsförbundet.
En fortsatt stark efterfrågan på svenskt lamm, kombinerad med politiska beslut som skapar rimliga villkor, kan göra lammnäringen till en tydlig framtidsbransch i svenskt lantbruk. För att den positiva trenden ska kunna fortsätta krävs nu tydliga politiska vägval:

1. Ge fårnäringen den boost som krävs för fortsatt utveckling och konkurrenskraft.
 Inför, i likhet med många andra EU-länder, ett så kallat kopplat stöd för tackor. Motsvarande de stöd som redan finns för nötkreatur.

2. Minska regelkrånglet.
 Den administrativa bördan riskerar att slå ut lammproducenter i ett land som vill öka den inhemska livsmedelsproduktionen. Mindre byråkrati är avgörande för investeringar och tillväxt.

3. Säkerställ tillgång till forskning, rådgivning och utbildning. Utbildningar inom lammproduktion har försvunnit samtidigt som tillgången till specialiserad rådgivning och nationell forskning är begränsad. Utan kunskap och kompetens stannar utvecklingen.

4. Ta rovdjurstrycket och kostnaderna på allvar. Många producenter verkar i vargrevir och tvingas bära stora kostnader för rovdjursstängsel, merarbete och förlorade djur. Dessa kostnader kan inte fortsätta vältras över på en redan pressad näring.

Svenska Fåravelsförbundet har som mål att på sikt fördubbla den svenska lammproduktionen. Det är fullt möjligt, men då måste lammnäringen sluta betraktas som en marginalföreteelse.