Lantbruket i Sydafrika har en stor potential men utnyttjas dåligt. Stora områden med åkermark ligger för fäfot och stora delar av det som odlas utnyttjas inte optimalt. Utbildning av fler unga lantbrukare är den modell man nu satsar på.

I stället för att pumpa in pengar i lantbruksprojekt som bara läggs ner ska man nu lägga pengarna på utbildning och på så vis öka standarden på kommande lantbrukare i Sydafrika.
Det finns flera exempel där olika organisationer gett ekonomiskt stöd för att bygga upp lantbruk i Sydafrika men tyvärr har de flesta lagts ner igen. Anledningen är att de som arbetar med projekten inte känner tillräckligt med ansvar då de bara fått pengar och inte satsat något själv. De som skulle överta driften monterade ner allt som gick att sälja och såväl pengar som personal har försvunnit på annat håll och nu ser dessa gårdar bara fallfärdiga ut.
Lantbruket i Sydafrika skiljer sig mycket från område till område. Runt Johannesburg odlar man majs som skördas med konventionella tröskor samt har nötkreatur. Det är mycket torrt och för att odla specialgrödor krävs bevattning.
Närmre Kapstaden finns mycket mjölkproduktion.
Man har inga stöd till lantbruket förutom att de får köra på lågskattad diesel. Lönsamheten har därmed varit svag fram till för tre år sedan då spannmålspriserna på världsmarknaden började stiga. Nu ser det ljust ut bara någon som kan vill satsa.
Rent tekniskt har man ett försprång jämfört med Europa och Nordamerika. Man har inte några speciella restriktioner när det gäller växtskyddsmedel och motorerna i traktorerna behöver inte uppfylla några avgaskrav.
Det finns flera länder som har samma goda förutsättningar som Sydafrika vad gäller lantbruksproduktion i Afrika och dessa tillgångar behövs efterhand som världens befolkning ökar. Några länder står stilla till följd av politisk instabilitet, men i Sydafrika handlar det mest om mentaliteten och för lite kunskap och driftighet hos de som ska arbeta med näringen.
Lantbrukets Affärer har besökt två gårdar, en stor växtodlingsgård som drivs med effektivitet och en mjölkproducent med eget mejeri. Den förstnämnda heter Greenway Farm och ligger öster om Johannesburg. Lantbruket omfattar 2 250 hektar åker varav en tredjedel odlas med morötter. Det är en ekologisk produktion och den största producenten av morötter i hela Sydafrika.
Man sår och skördar morötter året om och skördar därmed 4 hektar per dygn. De enda tillfällena man håller ledigt är vid storhelger som jul och påsk. Avkastningen ligger just nu på 70 ton per hektar, men snittet över flera år är 60 ton per hektar. Morötterna är i en treårig växtföljd och övriga grödor är majs och vete.
Hela arealen bevattnas med cirkulerande ramper varför alla skiften är runda. Det innebär att det bildas lite outnyttjade kilar mellan åkrarna och där växer det gräs.
På gården finns en komplett anläggning där de nyskördade morötterna tvättas, sorteras och paketeras. De levereras i påsar på pall direkt till butik inom en radie på 20 mil från gården. I avvaktan på lastbilen förvaras pallarna med morötter i ett kylrum.
Priset just nu är motsvarande 3:40 kronor per kg. Av den totala skörden sorteras cirka 20 procent bort vilket säljs till industrin för ungefär halva priset. Morötterna på Greenway Farm omsätter därmed cirka 275 miljoner kronor.
Men odlingen är inte billig. Regnen kommer ojämnt och för att inte riskera vattenansamlingar och syrebrist i grödan kör man över alla fält med en scraper med tredimensionell GPS-utrustning. Med denna hyvlar man av jord i toppar och lägger ut i sänkor samt ser till så att hela det runda fältet sluttar exakt 4 procent från mitten och ut till kanterna. På så vis blir det aldrig vatten stående. Efter denna procedur kör man med en bandtraktor med en djupluckrare för att få upp stora stenar. Dessa lastas med lastmaskin och körs bort innan den slutliga bäddläggningen med rotorharv samt sådd av morötterna sker.
Bevattningen sker därefter automatiskt eftersom de cirkulerande ramperna alltid står på plats i alla fälten.
Fälten är på 12 till 40 hektar beroende på hur stor cirkel man kan tillåtas göra och bevattningsrampen är alltid radien av denna cirkel.
Man äger själv alla maskiner för växtodlingen, förutom scrapern och traktorn som drar denna. Dessa arbeten utförs av maskinstation.
På gården finns 22 traktorer och 2 tröskor.
Wynn-with Ekolab ligger även det nära Johannesburg men här har växtodlingen som enda uppgift att förse nötkreaturen med foder. Man odlar 200 hektar vall som skördas som hö samt 250 hektar majs till ensilage i plansilo.
Animalieproduktionen består av 230 mjölkande kor och rekrytering samt en köttdjursbesättning för att hålla betesmarker öppna. Totalt finns det 900 nötkreatur på gården.
Korna ger 35 liter mjölk per dygn vid tre mjölkningar och de utfordras lika ofta. Man har inte köpt in ett enda livdjur till gården de senaste 15 åren och anledningen är att man är rädd för smittor. I stället har man klarat all rekrytering själv och rasen man har är Holstein. Strategin har å andra sidan inneburit att man inte kunnat växa, men eftersom lönsamheten i mjölkproduktionen inte varit över sig de senaste åren har det inte varit någon större konflikt. Mjölkpriset till lantbrukare som levererar till mejeri är i dagsläget motsvarande 3:90 svenska kronor per kg.

Man skördar med självgående Asa-Lift från Danmark.