OECD publicerar årligen en rapport som belyser jordbrukspolitik och stöd inom jordbruket. Den visar bland annat stödets storlek i förhållande till jordbrukets intäkter. Stödet redovisas på en mängd olika sätt. I det här blogginlägget presenterar jag det så kallade PSE‑talet.

Det visar hur stor del av jordbrukets intäkter som kommer från samtliga former av stöd till jordbruket i ett land. PSE‑talet beräknas enkelt uttryckt som det pris jordbrukaren får för sina varor sitt eget land jämfört med världsmarknadspriset på motsvarande varor. Tanken är att alla former av stöd som direktstöd, stöd till konsumenter så att de har råd att köpa livsmedel och handelshinder inkluderas i beräkningen.
PSE‑talen visar att stödnivåerna inom EU har minskat de senaste 20 åren, vilket framgår av diagrammet nedan. Minskningen skedde främst i början av 2000‑talet. Under de senaste fem‑sex åren har PSE‑talet varit stabilt omkring 20 procent. Utvecklingen inom OECD‑länderna som helhet är snarlik den inom EU. Storbritannien (UK) redovisas eftersom de har lämnat EU. Stödnivån i Storbritannien är något högre än den i EU år 2024.
Bland OECD‑länderna har Norge, Island, Schweiz, Korea och Japan en hög stödnivå. Lägst stödnivå finns i Nya Zeeland, som avreglerade sitt lantbruk under 1980‑talen.
I diagrammet finns också ett antal länder som inte är med i OECD. Argentina och Indien har till exempel negativa PSE‑tal. Detta innebär, förenklat, att det totala priset som jordbrukarna får för alla jordbruksvaror som ett land producerar är lägre än världsmarknadspriset för samma varor.