Marknadens spelregler ger inte lantbrukare incitament att använda jordbruksmetoder som gynnar klimat och miljö på lång sikt. Det är ett misslyckande som kräver politiska åtgärder, anser nationalekonomen Mark Brady vid SLU och Lunds universitet. I en ny studie visar han hur ekosystemtjänster kan ges ett ekonomiskt värde, för att skyddas bättre.

Jordbruksmarken har stor betydelse för människan när det gäller matförsörjning, miljö och klimat. Men idag brukas jorden med metoder som på sikt hotar dessa värden trots de kunskaper som finns om vad som är bäst för miljön och klimatet.

En förklaring till detta är att ett jordbruk som gynnar klimat och miljö ofta är för kostsamt för den enskilde bonden i det korta perspektivet.

– Det här är ett allvarligt marknadsmisslyckande som kräver ett politiskt svar, säger Mark Brady, nationalekonom verksam på Centrum för miljö- och klimatforskning (CEC) i Lund samt på AgriFood/SLU.

Naturen bistår oss med en rad mer eller mindre osynliga ekosystemtjänster som är nödvändiga för jordbruket samt för människan. Det handlar om sådant som jordmånsbildning, reglering av vatten och inlagring av kol i marken. Men ekosystemtjänsterna har inte ett pris på marknaden, och därför förbises de, menar Mark Brady.

– De jordbruksmetoder som skulle bidra med störst värden till samhället i stort och även till jordbruket används i ganska liten utsträckning. Istället tenderar enskilda lantbrukare att ta beslut som grundar sig på kortsiktiga analyser utan att räkna in ekosystemtjänsterna, säger han.

Kort sagt finns det en konflikt mellan enskilda lantbrukares beslut, som i regel är baserade på en önskan om lönsamhet och avkastning, och det allmännas bästa.

Men att det är så idag är inte förvånande, säger Mark Brady, eftersom värdet av miljöåtgärderna i första hand skulle tillfalla samhället och inte lantbrukarna själva. I en ny studie som han och hans kollegor publicerat talar siffrorna sitt tydliga språk: Den undersökta miljöåtgärd som skulle bidra med störst nytta till samhället – odling av vall på 15 till 25 procent av jordbruksmarken, som alltså skulle få ligga i träda – skulle innebära ett inkomstbortfall på 12 till 18 procent för den enskilde lantbrukaren det första året.

– Våra resultat visar att jordbrukare inte kan förväntas införa sådana åtgärder frivilligt, oavsett hur effektiva de är, säger Mark Brady.

Och där menar han att politiken måste komma in. Han vill se mycket bättre ekonomiska styrmedel för lantbrukare att välja ”rätt” metoder.

– Det finns framsynta jordbrukare som redan idag använder mer miljövänliga metoder som exempelvis täckgrödor och minskad jordbearbetning. Men vår studie visar att mycket större insatser är motiverat. Bevarandet av ekosystemtjänster behöver vara lönsamt för lantbrukaren, säger han.

Som ett led i att försöka råda bot på situationen har Mark Brady och hans kollegor tagit fram en modell där ett ekonomiskt värde har satts på ekosystemtjänsterna, för att synliggöra hur viktiga de är. Även kommande generations behov av att kunna odla mat är medräknat. Modellen är tänk att vara ett stöd när politiker och tjänstemän ska ta beslut om förvaltandet av jordbruksmark – en resurs som berör oss alla.

– Fortsätter vi att utarma matjordens produktionspotential som idag övervältrar vi en stor kostnad på framtida generationer. Med miljövänligare metoder säkerställer vi att mat kan produceras även i framtiden, säger Mark Brady.

En webbbaserad modell som jordbrukare själva kan använda som beslutsunderlag (http://c-bank.lu.se) finns redan sedan två år tillbaka. Genom denna kan lantbrukare lättare se hur olika jordbruksmetoder påverkar jorden och markens bördighet på sikt.

– När det blir lättare att se hur ekosystemtjänster kan bidra till ökad nytta kommer de att bevaras i högre grad. Också jordbrukarna själva förlorar i längden på en alltför intensiv växtodling. Bördigheten minskar, ekosystemtjänsterna påverkas negativt och skördarna blir sämre och mer osäkra, säger Mark Brady.

Fakta om studien:
I studien undersökte forskarna metoden träda och vallodling som miljö- och klimatåtgärd i slättbygd. De tittade på effekterna av att lägga 5, 15 respektive 25 procent av den idag uppodlade jordbruksmarken på den skånska slätten i träda.

De kom fram till att nivån 15 till 25 procent skulle ge störst värde till samhället på tjugo års sikt i form av bevarade ekosystemtjänster, kolinlagring, minskad övergödning av Östersjön och möjligheter till framtida goda skördar, med mera. Samtidigt är det en synnerligen kostsam metod. Ändå blev det samhällsekonomiska värdet så stort att det kan motivera ändrade jordbruksmetoder, menar forskarna.

Forskarnas slutsatser bygger på en modell där de har satt ett ekonomiskt värde på viktiga ekosystemtjänster. I arbetet har de kombinerat naturvetenskap och simulering med ekonomisk värdering och kostnadsnyttoanalys.