ANNONS

Mekanisk ogräsbekämpning

Gynna grödan och missgynna ogräset är grundläggande för en lönsam växtodling och en effektiv ogräsbekämpning. Om detta inte går är strategin att i varje fall missgynna ogräset mer än man missgynnar grödan.

Det sistnämnda är den taktik man ofta får ta till när det gäller mekanisk ogräsbekämpning i växande gröda och det praktiseras framförallt i ekologiska odlingar. För att klara det gäller det att man kör i grödan när ogräset är i ett känsligt stadium och grödan i ett mindre känsligt stadium.
Detta var de grundläggande faktorerna vid en temadag om mekanisk ogräsbekämpning på Helgegården utanför Kristianstad i början av september. Arrangörer bakom eventet var HIR Malmöhus och Hushållningssällskapet i Kristianstad.
För att få bukt med ogräs med enbart mekanisk bekämpning krävs stor kunskap om växterna. Det gäller först och främst att känna till vilka som är ettåriga respektive fleråriga och inom dessa två grupper även veta vilka som är vår- respektive höstgroende för de ettåriga växterna samt vilka som är platsbundna respektive vandrande för de fleråriga ogräsen.
Bland de fleråriga ogräsen är kvickrot och åkertistel besvärliga att bekämpa och för att klara dessa måste man ha kännedom om rotutvecklingen i olika växtstadier.
När det gäller mekanisk bekämpning av rotogräs finns, enligt Christer Johansson, teknikrådgivare på LRF Konsult i Linköping två principer; uttorkning och sönderfrysning eller utsvältning. Är väderförhållandena de rätta kan man genom att riva upp rotogräset och lägga det på markytan få en god effekt. Regniga höstar och milda vintrar talar emot metoden.
En effektiv upprepad sönderdelning av rotogräsen kompletterad med plöjning är en gammal känd metod som fungerar bra för mekanisk bekämpning, nackdelen är att den är kostsam och tidskrävande.
Han redogjorde för de olika redskapen som finns på marknaden och vilka för och nackdelar dessa har. Plogen är ett effektivt sätt att bekämpa rotogräs med. Den fungerar under alla förhållanden och är även bra på att mylla ned stallgödsel. Nackdelen är att det är kostsamt att plöja och kapaciteten är begränsad.
Enligt Christer Johansson är det viktigt att man väljer rätt plogkropp när man plöjer. En bra plogkropp klarar av att arbeta på olika djup samt ger utrymme för ett brett däck. Vill man ha en optimal ogräsbekämpning av rotogräs  ska man använda förplogar.  Arbetsdjupet påverkar energiförbrukningen men samtidigt är det viktigt att plöjer till ett djup som ger god effekt mot rotogräs.
I ett försök i lättlera hade plogen ett effektbehov som ligger drygt 30 procent över kultivatorn vid samma arbetsdjup och ett tallriksredskap går ännu lättare än kultivatorn. Se vidstående bild över effektbehov.
Enligt Christer Johansson är en kultivator med fjädrande pinnar en fördel om man vill torka ut ogräs. Den fjädrande pinnen håller sig ren och sorterar jord från växtrester. Effektbehovet är mindre jämflört med om kultivatorn har styva pinnar. Nackdelen med maskinen är att djupet inte blir så exakt.
I dag har många kultivatorer gåsfotsskär eller vingskär. Dessa är aggressiva mot ogräset och breda vingskär medför att hela arbetsytan skärs ren.
Nackdelen med kultivatorer med vingskär och stela pinnar är att de har svårt att gå ner när det är torrt och hårt i marken.
Det tunga X-formade tallriksredskapet har blivit mindre vanligt på senare år, men har några klara fördelar. Det skär rent och sönderdelar grässvål bra. Inblandning av växtrester i jorden blir effektiv men ytan bakom redskapet blir ofta ojämn och kapaciteten är inte så stor.
Detta har man löst med de nya lättare tallriksredskapen med återpackningsvält. De redskapen är konstruerade för stor framkörningshastighet och kapaciteten blir stor. Ytan efter blir jämn och man kan ofta följa direkt efter med en såmaskin. Nackdelen med dessa redskap är att de inte kan bearbeta särskilt djupt och att man ofta måste köra flera gånger för att få en hundraprocentig genomskärning av jorden.
Oavsett vilket tallriksredskap man gäller måste man välja en tallriksform som passar arbetet.
Multikultivatorn är en maskin som både har pinnar och tallrikar. Den har således fördelar både från kultivatorn och tallriksharven, men har den nackdelen att dragkraftsbehovet blir stort per meter arbetsbredd. För att få kapacitet krävs stora traktorer vilket ger ökad markpackning.
Bland de mindre vanliga redskapen nämner Christer Johansson spadrulleharven och jordfräsen. Den förstnämnda har ett litet effektbehov per meter och stor kapacitet. Nackdelen är ojämnt arbetsdjup och olämplig vid torr och hård jord.
Jordfräsen gör ett näst intill perfekt arbete i de flesta förhållanden, men är i gengälld kostsam att köra med och kapaciteten är liten samtidigt som den är känslig för sten.
I en ekologisk odling bör man vara observant på att enstaka stubbearbetningar inte är fullt tillräckligt för att bekämpa kvickrot. För att få en god effekt mot kvickrot måste minst tre körningar i två- till treblads stadiet utföras. Kör man färre överfarter skall alltid en efterföljande plöjning utföras.
För den som odlar ekologiskt finns det en mängd specialmaskiner för att klara ogräsproblemen. Redskap med kultivatorpinnar som luckrar och lösgör rotogräs samt en rotor som lägger upp växterna på markytan är effektivt om arbetet efterföljs av torrt väder.
För att klara ogräs i växande gröda finns det en stor mängd ogräsharvar och radrensare på marknaden.
Det är när man kör med dem som kunskapen ställs till sin spets. Här gäller det att komma ut rätt dag på åkern för att få bästa möjliga effekt.
Fördelen med harvning är att kapaciteten är större, att man även bekämpar i raden samt att systemet inte är lika väderberoende som radhackning.
Att bara rensa i raden har å andra sidan den fördelen att man kan bearbeta djupare och därmed få en större ogräseffekt mellan grödan.
Hur nära raden man kan hacka beror på grödtyp och utvecklingsstadium. Stråsäd är ganska okänsligt för sen hackning medan åkerböna är känsligare. I stråsäd kan man gå in mot tre centimeter från raden och på fyra centimeters djup medan åkerbönan vill ha fyra till fem centimeters fritt utrymme och ej djupare än tre centimeters djup. Det gäller således att ställa in radrensaren exakt.

Effektivaste redskapet och bästa strategin vid mekanisk ogräsbekämpning förevisades på Helgegården i september i år.

Christer Johansson förevisar ogräsharven som har fördelen jämfört med radrensaren att kapaciteten är större samt att den inte är lika väderberoende.

I åkerböna kan man inte hacka lika nära raden som i spannmål och man får även räkna med större skador på grödan. Radrensning i åkerböna ger skador på 5–10 procent medan de bara blir 4–5 procent i spannmål.

Relaterade artiklar