ANNONS

Mjölkpriset ligger stilla

För tredje månaden i rad lämnar Arla mjölkpriset till sina producenter oförändrat, både för konventionell och ekologisk mjölk. Detta trots att den största konkurrenten nederländska Friesland Campina sänker.

Mjölkpriset till Arlas mjölkproducenter ligger kvar på samma nivåer som i januari och februari. Det innebär att det så kallade a contopriset i mars är 622,0 öre per kilo för konventionell mjölk och 711,3 öre per kilo för ekologisk.
– En stabil och hållbar matproduktion är vikigare än någonsin. Utan bönder, inga livsmedel. Därför är det viktigt att vi kan behålla ett starkt mjölkpris till våra ägare, mjölkbönderna, så att de kan fortsätta driva och utveckla sina gårdar, säger Arlas Sverigechef Cecilia Kocken.

Detta påverkar mjölkprisets utveckling
De globala mjölkvolymerna ökar något.
Försäljningen till dagligvaruhandeln fortsätter att öka, men i en lägre takt.
Industrimarknaderna sjunker något.
Marknadsöversikt
Invägd mjölkråvara: Produktionen i EU och Storbritannien ökade med 2 procent i november, jämfört med samma månad föregående år. I Tyskland och Frankrike minskar invägningen av mjölk, medan Irland, Storbritannien, Polen och Nederländerna går upp. Det nyckfulla vädret samt mul- och klövsjukan utgör risker framöver.

Mjölkinvägningen i USA sjönk med 0,5 procent i december, men höga halter av fett och protein ledde till att den komponentjusterade produktionen ändå steg med 1,4 procent. Kaliforniens produktion minskade med 6,8 procent, medan resten av USA ökade med 1 procent. På Nya Zeeland steg produktionen med 1,4 procent i december.

Ost: Ostpriserna gick upp i januari på grund av relativt god efterfrågan, och marknaden förefaller vara stabil.

Mjölkpulver: Priserna på mjölkpulver har varit ganska stabila/något sjunkande de senaste veckorna.

Fakta om Arlas mjölkpris  
Arlas 7 600 mjölkproducenter, varav 1 900 i Sverige, är både ägare av företaget och leverantörer av mjölken. Tillsammans har man beslutat att priset som betalas för mjölken ska vara gemensamt i kooperativets sju nordeuropeiska länder. På så vis är det möjligt att dela lika på både intäkter och kostnader. Priset baseras främst på protein- och fettinnehåll, samt den enskilda gårdens hållbarhetsarbete.

Relaterade artiklar