I ett forskningsprojekt som avslutades under 2025, finansierat av Stiftelsen Lantbruksforskning, har forskare vid Växa, SLU och SVA undersökt förutsättningar för just mindre mjölkgårdar. Projektet visar att det finns flera fördelar med att ha en mindre besättning.

En anledning som lyftes var att det ofta handlar om att anpassa produktionen till de lokala förutsättningarna, så som tillgång till mark, foder och beten.
I skogs- och mellanbygd blir det ofta väldigt stora avstånd om besättningsstorleken ökar, samtidigt som det är just i skogs- och mellanbygd som vi kan utnyttja kornas förmåga att omvandla vallfoder och bete till högkvalitativa livsmedel. Att driva en stor mjölkgård innebär ofta arbetsgivaransvar och företagsledning, vilket inte passar alla. Många lantbrukare med mindre gårdar lyfter att de trivs med ett omväxlande arbete som följer årstiderna, att de inte har något personalansvar, och att det mesta på gården kan skötas av en person, även om det ofta finns utrymme för att ha någon anställd eller ta in avbytare ibland.
Flera gårdar i studien hade hittat andra sätt att utveckla verksamheten utan att samtidigt öka antalet mjölkande kor. Exempel på sådan utveckling kan vara att öka resurseffektiviteten och förbättra arbetsmiljön genom ombyggnationer och andra förbättringar av arbetsmiljön. Att utveckla verksamheten med flera produktionsgrenar eller vidareförädling av mjölk, kan ge flera ben att stå på, vilket ökar motståndskraften mot exempelvis prisfall på mjölken. Det finns också specifika utmaningar för mindre gårdar, där det ofta handlar om ekonomiska förutsättningar, möjligheter att få investeringsstöd och banklån till investeringar utan att utöka produktionen samt att det är ont om avbytare på många håll i landet.
Detta rapporterar forskningschef Mattias Norrby.