Det kan gå att nå målen i EU:s Green Deal om halverat kväve- och fosforläckage om gödslingen med mineralgödsel minskar med 20 procent och om det anläggs många våtmarker. Det visas i en ny studie som SLU och SMHI gjort i ett område i Östergötland och ett i Skåne. Här presenterad av Markuss Hoffmann på Greppa Näringen.
 
Det finns ett mål i EU:s Green Deal om att minska näringsläckaget med 50 procent till 2030 genom 20 procent lägre gödsling med mineralgödsel och genom att göra andra åtgärder. Går det att nå det målet samtidigt som klimatet ändras? Den svåra frågan gav sig en forskargrupp på SLU och SMHI i kast med. Eftersom det handlar om bedömningar framåt i tiden behövde forskarna använda sig av modeller. Men de utgick inte bara från teoretiska modeller utan från de två faktiska avrinningsområdena Hestadbäcken (760 hektar) i Östergötland och Tullstorpsån (6 200 hektar) i Skåne. I båda områdena finns det genom samarbete med lantbrukarna god kännedom om vad som odlas och det finns långa mätserier av vattenprovtagning där bland annat kväve och fosfor analyserats och forskarna kunde därför kalibrera modellen till faktiska mätningar.

Tre klimatscenarier och tre miljöåtgärder
Forskargruppen använde IPCC:s ofta använda klimatscenarier som benämns RCP2,6, RCP4,5 och RCP8,5. De löper ända till år 2100 och förenklat beskrivet innebär RCP2,6 ett scenario med mindre uppvärmning än RCP8,5. För att nå målet om halverat kväve- och fosforläckage användes kombinationer av tre åtgärder: 20 procent mindre kväve och fosfor med mineralgödsel, fånggrödor efter all vårsäd och cirka 6 hektar mer våtmarker på svämplan invid åfåran i Hestadbäcken och cirka 62 hektar dito i Tullstorpsån.

Hestadbäcken
Att bara minska gödslingen med 20 procent minskade kväveläckaget med mellan 27 och 69 procent i de olika klimatscenarierna men minskade inte fosforläckaget. Att anlägga fler våtmarker minskade kväveflödet med mellan 39 och 74 procent och fosforflödet med 42 till 52 procent. Att kombinera fler våtmarker med minskad gödsling gav 57 till 83 procent lägre kvävebelastning.

Tullstorpsån
Att bara minska gödslingen med 20 procent minskade kväveläckaget med mellan 34 och 56 procent i de olika klimatscenarierna men minskade fosforläckage med bara 1 procent. Att anlägga fler våtmarker minskade kväveflödet med 29 och 51 procent och fosforflödet med 30 till 41 procent. Motsvarande miljöeffekt för fånggröda var 12 till 40 procent mindre kvävebelastning men gav ingen effekt för fosfor. Att kombinera alla tre åtgärderna minskade kvävebelastningen med 52 och 69 procent och fosfor med 32 till 42 procent. Studien inkluderar inte beräkningar av kostnader eller förändrad livsmedelsproduktion på grund av åtgärderna.

Klimatförändringen påverkar
Klimatförändringen som den beskrivs i RCP-scenarierna får olika utfall för kväve och fosfor och olika utfall i de två avrinningsområdena. I RCP2,6 sker en viss ökning av kvävebelastningen. I RCP4,5 och 8,5 sker däremot en minskning av kvävebelastningen. Nettoutfallet är en dragkamp mellan faktorer som ökar respektive minskar kväveutlakningen som mineralisering, grödupptag, avdunstning och avrinning. Minskningen i RCP4,5 och 8,5 bedöms bero på att då har temperaturen stigit ännu mer och det förlänger växtsäsongen och grödornas upptag av kväve ökar. Forskarna påminner om att inomårsvariationen i väder är svår att förutse och minskad tillgång på vatten under sommaren kan begränsa grödorna upptag.

För fosfor gick det inte att urskilja tydligt ökad eller minskad belastning i de tre klimatscenarierna. Dock spås mellanårsvariationen i fosforbelastning framöver bli större när nederbörden varierar mer. Ett avslutande gott råd är att åtgärdsarbetet behöver satsa på att buffra stora vattenflöden som annars kan mobilisera stora mängder näringsämnen.