Att erkänna för sig själv att man behöver hjälp med att kartlägga vilka ogräs som finns och är ett problem på gården, det är något som blev behöver göra. Uttalandet kommer från Tore Dahlquist under Ogrässkolan som hölls i SpmO:s och SFO:s monter på Brunnby Lantbrukardagar.

Som exempel tog han engelskt rajgräs och kvickrot, där den första har sina frön infästa med den smala sidan mot strået medan kvickroten har breda sidan mot strået. Likaså är det många som förväxlar sandlosta med flyghavre, där den förstnämnda ökar i population med reducerad jordbearbetning. Dessutom ser man även en ökning av råttsvingel, framförallt i rödsvingelodlingar. Där går den dessutom inte att spruta bort och rensutrustningen klarar inte att rensa helt rent.

Han berättade att det inte är helt ovanligt att utsäde får bära hundhuvudet när nya ogräs hittas i fält. Sverige har bra utsädesmaterial, men viss risk finns det ju alltid. Däremot är det viktigt att man håller koll på åkerkanter och hur man hanterar maskiner som använts där problem hittats.
Ogrässkolan avslutades inte helt otippat med renkavleproblematiken. Känner alla igen renkavle? Och vad gör man åt det?

– Skulle någon gå ut och hitta renkavle i fält idag ska den plockas, tas hem och brännas. Den står i en mycket farlig fröfas just nu och ska behandlas lika allvarsamt som flyghavre, berättar Tore Dahlquist.

Han vill dock ändå uppmärksamma problemet med förväxling med kärrkavlen, som är mindre i sin tillväxt.

Branschen har i alla fall ökat sin allvarsamhet kring gräsogräsproblemet. En ny avräkningsskala för fröodling visar att man kan få avdrag med upp till 80 procent på fröpriset vid renkavleförekomst.

Lantbrukarna måste ut mer i fält, blev Tore Dahlquists konklusion.