Förra veckan var det åter dags för presidiemöte i den europeiska paraplyorganisationen för bondeorganisationer och kooperativ.
Denna gång var många viktiga politiska frågor på agendan både före och under mötet. Inte minst besöket under mötet av inkommande jordbrukskommissionär Christophe Hansen.

Med tid för många handskakningar och ett och annat foto på vägen in intog Hansen självsäkert mötesrummet som var fyllt till gränsen med EU:s bondeledare berättar Ingrid Rydberg, LRF:s platschef i Bryssel och fortsätter:

Precis som vid utfrågningarna pratade han utan att läsa innantill från något talmanus och lyckades på ganska få minuter i princip nämna allt som är viktigt för jordbruket nu och framöver.

Han nämnde såklart Visionen för framtidens jordbruk. Den har ju aviserats av EU-kommissionen ordförande Ursula von der Leyen redan tidigare och har funnits med i Hansens uppdragsbeskrivning.

Visionen kommer vara bland det första han tar fram och förväntas presenteras i mars 2025. Hansen sa att han väntar med spänning på inspel från oss, Copa Cogeca. Vid presidiemötet kunde också Copa Cogecas medlemmar godkänna sitt eget inspel till visionen så nu kan de lite mer offensivt spela in det till Hansen och andra i EU-kommissionen och Europaparlamentet.

Generationsväxling är en viktig fråga där Hansen nämnde att han vill se att jordbrukssektorn ses som en attraktiv sektor att jobba inom. Idag råder knappt några lärare eller föräldrar sina barn att jobba i jordbruket. För att nå dit måste EU:s jordbruk bli mer konkurrenskraftigt. För att förstå vilka åtgärder som behövs vill Hansen göra en analys av vad som är styrkor och svagheter.

Han lyfte också, precis som vid utfrågningarna, frågan om klimatmål och även om djurens roll i jordbruket. Han anser inte att vi ska minska antalet djur, särskilt inte idisslande djur. De har en otroligt stor betydelse för hela jordbrukssystemet och bidrar på många håll i EU till ovärderlig biologisk mångfald. Kanske, ansåg han, kan djurintensiteten behöva minskas på vissa håll, medan den på andra håll definitivt kan behöva öka. Det låter ju för oss som en mer balanserad syn. I svenska livsmedelsstrategin och i svenska miljömål behöver vi öka antalet betesdjur, både utifrån ett tryggat livsmedelsförsörjningsperspektiv och för att vi har marker för det, men även för att uppfylla mål om biologisk mångfald. När det gällde EU:s klimatmål till 2040, där det funnits en diskussion om att jordbruket ska in i ETS, handelssystemet för utsläppsrättigheter, något som hänvisats till som AG-ETS, så var Hansen mycket tydlig. Han tror inte alls på den tanken. Jordbruket är ett cirkulärt system och kan inte enbart mätas utifrån växthusgaser. Det riskerar bli ett krångligt system som enbart riskerar försvåra för lantbruket utan någon reell klimatnytta.

När det gällde import och export så har vi ju inom EU en produktion med höga standarder som garanterar inte bara att vi har tillräckligt med mat utan också hög kvalitet. Flera högkvalitativa produkter exporterar vi. Import har inte samma höga kvalitet då det inte produceras med samma höga standarder.

Här tyckte alla att Hansen var något svävande, eftersom det pågår förhandlingar om en överenskommelse om Mercosur, handelsavtal mellan EU och ett antal länder i Sydamerika. Mercosurs offensiva intressen handlar i princip enbart om jordbruksprodukter; såväl råvaror som högkvalitativt kött. EU:s offensiva intressen är ”allt” utom jordbruksprodukter. EU:s lantbrukare är enade om att detta avtal INTE innebär något positivt för vår del. Snarare riskerar importen öka av varor som inte är producerade till samma höga standarder som EU:s lantbrukare måste följa och därmed kan länderna i Sydamerika konkurrera ut oss med lägre pris. Vilket direkt och indirekt riskerar att slå ut flera av EU:s producenter, inte minst på nötköttsidan men även producenter av andra produkter. Vi kan nog förvänta oss en upptrappning av argumentationen framöver och kanske även demonstrationer i medlemsstaterna och kanske i Bryssel. Allt beror på. Det verkar som att flera medlemsstater också har frågetecken kring om de verkligen vill se ett avtal och finns det ingen majoritet för ett avtal, eller en blockerande minoritet emot, det går det inte igenom.

Trots frågan om Mercosur kändes det som att EU:s lantbrukare har stora förhoppningar på Hansen och övriga EU-kommissionen nu. ”Han är den bästa EU-kommissionär vi träffat” sa någon. Det känns som om det finns goda förutsättningar för en betydligt bättre dialog än under tiden som varit. Finns inte lantbrukarna med i policydiskussionerna kommer det heller inte finnas någon acceptans för regler eller politik som ingen känner bidrar till verklig nytta för varken ekonomin, produktiviteten, miljön, klimatet eller en levande landsbygd. Nu gäller det att det blir verklighet och inte bara ord och EU:s lantbrukare verkar taggade att bidra.

En annan bubblare på mötet var såklart det eventuella beslutet om att införa sanktioner på rysk gödning som diskuterats av EU:s handelsministrar veckan innan. Alla är såklart överens om att Ryssland måste straffas och det inte är helt etiskt rätt att fortsätta importera varken energi, gödning eller andra ryska produkter till EU. Det bidrar enbart till Rysslands krigsapparat. Men, införs sanktioner på gödning blir det EU:s lantbrukare som i första hand drabbas. Och därmed vår livsmedelsförsörjning och vår motståndskraft. Dessutom kommer enskilda lantbrukare återigen drabbas av skyhöga kostnader. Och detta till en redan pressad sektor. Det gäller därmed att beslutsfattarna inför andra åtgärder för att kompensera detta så att lantbruket inte blir lidande. Men de förslagen finns i dagsläget inte på bordet.