I över tio års tid har media rapporterat om självkörande traktorer, sensorer som registrerar och robotar som själv utför arbete på gården. En del har vi sett i verklig drift och en del har försvunnit igen under utvecklingen. Men i dag kan nog de flesta konstatera att genombrottet har skett. Längst har man kommit inom animalieproduktionen och framförallt inom mjölken där mjölkning, utfordring och utgödsling kan ske utan att det finns människor i stallen. Tekniken kan även kartlägga djurens status samt visa var de finns, hur de mår och även ge förslag på åtgärder. Med automatiska grindar kan djur som behöver vård eller uppmärksamhet selekteras bort vid passage till och från mjölkningsroboten och eller foderbordet.
Inom växtodlingen finns det väderstationer och sensorer som kan beräkna bevattningsbehov och sjukdomstryck, exempelvis bladmögel i potatis. Även i lager av spannmål och andra grödor kan sensorer registrera temperatur och vattenhalt samt larma driftsledaren vid behov.
Radrensare som med kamera och sensorer både håller rent mellan och i raden med mekanisk bekämpning har funnits några år på marknaden och nu släps de första robotarna med samma teknik och som då inte behöver en traktor med förare framför.
För de som önskar ogräskontroll med kemiska preparat finns växtskyddssprutor med sensorer som registrerar ogräsförekomst och styr vilka munstycken och vilken dos som ska användas.
Även såmaskiner kan styras av en fil och anpassa såväl gödsel- som utsädesmängd efter förhållanden och kontinuerligt under drift.
Självkörande traktorer finns också och har varit prissatta på marknaden under några år. Dessvärre bromsas denna teknik då regelverket inte hänger med. Så som reglerna ser ut i dag får förarlösa traktorer endast köras på inhägnat område och så vitt Lantbruksnytt känner till det finns det så här långt endast en självkörande traktor i Sverige i praktisk drift i dag och den går i en fruktodling som redan innan var inhägnad av andra skäl.