Nästa gång EU:s jordbrukspolitik ska genomgå en ny reform är år 2020. Det närmar sig med snabb takt.
Denna gång ser spelplanen något annorlunda ut än tidigare år. Storbritannien, nettobetalare till EU, är borta. Politiker i Danmark och Sverige beklagar att Storbritannien inte längre är med vid förhandlingarna då dessa tre länder ofta varit samstämmiga om linjerna.
Många tror att den bantade budget för EU:s lantbruk, som ett EU utan Storbritannien innebär, medför att de nya stöden helt kommer att baseras på att lantbrukaren ska leverera inom klimatförbättringar, natur och miljö. Stämmer det försvinner de arealbaserade gårdsstöden och det kan få mycket positiva effekter på lång sikt.
De arealbaserade stöden har aldrig haft någon påverkan på lönsamheten i de enskilda näringsgrenarna, då de alltid kapitaliserats genom större kostnader för arrenden och högre priser på åkermark. Däremot har de gjort lantbrukaren till en bidragstagare som tvingats rätta sig efter minsta vink från myndigheterna. Utan arealstöd finns inte möjlighet till tvärvillkor. Om en myndighet misstänker att en lantbrukare gjort sig skyldig till ett miljöbrott på företaget kan länsstyrelsen inte bötfälla lantbrukaren i förskott genom att hålla inne stödet. I ett system utan bidrag måste myndigheten anmäla lantbrukaren och om en åklagare anser det rimligt väcks åtal och det blir en rättegång med eventuella böter eller friande dom, precis som för en restaurangägare eller bensinstationsägare, för att ta två exempel.
Dock kan det bli en tuff övergång för lantbrukare med arrende i prisnivåer där man räknat med någon tusenlapp i gårdsstöd varje år eller för dem som köpt mark där dessa pengar behövs för att klara räntan. Men marknaden är betydligt snabbare och säkrare än politiker, och har alltid varit, och priserna på insatsvaror och skördarna kommer sannolikt att anpassa sig mycket snabbt till de nya förutsättningarna.
Men frågan är om EU:s politiker verkligen vågar släppa taget över livsmedelsproduktionen i en värld som är så orolig som den är just nu. Det blir sannolikt en av de svåraste lantbruksreformerna att ta beslut om i EU:s historia.