De flesta från Västeuropa som investerat i lantbruk i öst har så här långt gjort stora förluster och även stött på en mängd problem. Det gäller både börsnoterade lantbruksföretag som privatägda. Även om det varit förhållandevis billigt att köpa mark har det varit svårt att få lönsamhet i driften. I vissa länder är det omöjligt att köpa marken, exempelvis Slovakien, och där tvingas man arrendera. I länder där man fått köpa masrken har det varit problem med myndigheterna. Det finns exempel där man köpt mark för snart tio år sedan, men ännu inte fått lagfart. Dessa företag har fått lägga ner mycket tid och pengar på att få äganderätten till den mark man köpt.
Troligtvis finns det i dag tillräckligt med uppbyggd expertis bland rådgivare i väst för att man ska kunna genomföra affärer med större trygghet för köparen i dag. Även vad gäller driften av lantbruket bör man gått på de flesta större minor och de som satsar i dag behöver inte göra om de värsta och mest kostsamma felen. Marken är fortfarande billig. I Rumänien, där man som utlänning kan äga mark, betalar man för större sammanhängande arealer cirka 36 000 svenska kronor per hektar och för mindre bitar ner mot 10 000 kronor per hektar. Ofta är det då marker som legat i träda under lång tid med all möjlig växtlighet. Det tar några år innan dessa åkrar blir odlingsbara.
För den som inte vill driva ett eget företag i öst kan det vara intressant att köpa aktier i ett börsnoterat bolag som är verksamt där. Det finns flera stycken och man behöver inte gräma sig över att man inte köpt aktier tidigare. Kurserna är inte högre nu än tidigare. Många aktiekurser har åkt berg- och dalbana under de år man varit verksam. Generellt gäller att företagen, med bra kontroll på driften, redovisat vinst när spannmål- och mjölkpriser varit på topp, men gått med förlust när dessa sjunkit ner. Aktiekurserna har följt resultatet någotsånär. En annan sak som drivit uopp kursen är när företaget beslutat att investera, exempelvis i utbyggnad av mjölkproduktionen. Då har kursen gått upp. När man sedan sett att investeringen inte håller tidsplanen, vilket är det vanligaste i dessa länder, har aktiekursen dalat.
De lantbruksbolag som varit verksamma cirka tio år i öst har nu gjort flera av de viktigaste investeringarna och man kan se hur produktionen fungerar. De som kommit igång bra nu bör kunna vara intressanta att investera i.