Europeiska kommissionen har lämnat besked om att de godkänner ett ekonomiskt stöd för frivillig avveckling av minkuppfödning för pälsproduktion. Men i dag är det inte många som ska dela på pengarna.

I början av decenniet var det nära att minkuppfödningen skulle förbjudas i Sverige. Förslaget var klart från Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänstern. Men sen förlorade de makten och Allians-regeringen gick aldrig vidare med förslaget. Inte heller under pandemin förbjöds minkhållning i Sverige, något som skedde i Danmark där alla minkar avlivades. I Sverige fick minkfarmerna behålla alla avelsdjur men inte betäcka under det första pandemiåret. För detta fick minkuppfödarna ekonomisk ersättning.
I Danmark är det åter tillåtet att föda upp mink och en del farmer har kommit igång igen.
– Det här är ett stort steg framåt på vägen mot att få detta ekonomiska stöd på plats och äntligen kunna börja betala ut stödet till berörda företag, säger landsbygdsminister Peter Kullgren.

Berör inte många
Men i dag finns det endast ett tjugotal minkfarmer kvar i landet och med ett ekonomiskt stöd för att avveckla kommer siffran sannolikt att minska ytterligare.
Regeringen har under året arbetat intensivt med att få det ekonomiska stödet på plats. Stödet ger minkföretag en möjlighet att avveckla sin verksamhet på ett ordnat sätt. Parallellt med att ta fram en förordning som anger stödets utformning har också en anmälan om statligt stöd till Europeiska kommissionen förberetts. Nu när stödet har godkänts kan regeringen färdigställa och fatta de beslut som krävs för att förordningen som reglerar stödet också ska komma på plats.
180 miljoner kronor är avsatta för stödet. Avsikten är att Jordbruksverket under 2025 ska kunna betala ut stöd till minkföretag efter genomförd avveckling.

Gynnsamt för alla i starten
När minkuppfödningen startade var det en mycket intressant och hållbar produktionsgren. Minkarna utfodrades med avfall från fiskindustrin, ett avfall som tidigare hade varit en ekonomisk och miljömässig belastning för fiskerinäringen blev i stället en inkomstkälla.
Minken förädlade detta avfall till skinn som kunde säljas och gödsel som kunde användas på åkrarna.
Priset på minkskinn blev dock så stora mellan varven att minknäringen byggdes ut så pass att avrenset från fiskindustrin inte räckte till på långa vägar och därmed försvann en del av de stora fördelarna med minknäringen.
Det har även varit en lång debatt om lämpligheten att föda upp djur enbart för skinnets och gödselns skull. Debatten har kantats av stor okunskap vilket dels kan bero på att minkskinnen varit en produkt mest till välbeställda medborgare runt om i världen.