Litauen har som det 20:e landet i EU nu lagt fast ett förbud mot minkuppfödning. Presidenten i Litauen har undertecknat ett avtal som innebär att landets 40 minkfarmar och 30 chinchillafarmer ska vara stängda senast år 2027.

Det sticker inte ut med tanke på att Litauen är det 20:e landet i EU 27 som förbjuder pälsdjursuppfödning. Det finns många nationer inom EU som gått före.
Kvar är blanda annat Sverige, Finland, Danmark, Grekland, Polen, Rumänien och Bulgarien. Där är minkuppfödning fortsatt tillåtet och det finns inga nationella beslut som förväntas stoppa näringen inom den närmsta tiden.
I Sverige fattade regeringen beslut i september om att ge minknäringen ersättning för att sluta då de kände att ett totalstopp för pälsdjursuppfödning inom EU är på gång. Ingen svår uträkning med tanke på den debatt som förs i ämnet i Europa.
I  budgetpropositionen föreslår den svenska regeringen ett ekonomiskt stöd till minkföretagare som frivilligt avvecklar sin verksamhet. Regeringens bedömning är att minkföretagen med detta stöd får möjlighet att avveckla sin verksamhet på ett ordnat sätt.
Bakgrunden är att flera länder har förbjudit minkuppfödning och regeringen utesluter inte att det kan komma ett förbud på EU-nivå framöver.
Den svenska regeringen avsätter totalt 180 miljoner kronor för detta under åren 2024 och 2025.
Det är en lite tråkig utveckling minkuppfödningen gått till mötes. När den startade på sextiotalet nära hamnstäder runt om i Europa tog minkfarmarna hand om avrens från fiskindustrin, produkter som annars hade varit en kostnad för att bli av med. Detta avrens från fiskindustrin försåg minkarna med mat och ut kom näringsrik gödsel till lantbruket och minkskinn som kunde bli till dyrbara pälsar.
Men problemet blev att höga priser på minkskinn taggade minkuppfödarna till att öka produktionen och då räckte inte avrens från fiskindustrin till för att föda minkarna.
Haven dammsögs på näring och växtodlingsgårdar producerade majs och spannmål för att förse minkarna med foder.
Plötsligt konkurrerade minken med samma föda som människor äter och haven tömdes på fisk, bara för att förse välbeställda med fina kläder, något som inte håller år 2023.
Mot den bakgrunden är minknäringen körd i Europa i dag. Man kan inte ta produktionsmedel som kan ge mat till svältande länder och uppenbart enbart ge avkastningen till en gräddfil i samhället.
Den svenska regeringen gör antagligen helt rätt analys, ge ett stöd redan i dag för en avveckling under ordnade former och undvik en stor konflikt om ett par år.
Men mot den bakgrunden som minkuppfödningen en gång uppstod ur, att ett kostsamt avrens från fiskindustrin via minken förädlades till gödsel till växtodlingsgårdar och till välbetalda minkskinn på auktionshus i Helsingfors och Köpenhamn är ändå något att ta med sig. Hade uppfödningen varit i balans med det är den svårare att argumentera emot.
Givetvis kan avrenset från fiskindustin i dag pumpas in i en biogasanläggning och ge energi, och om det är det bästa för ekonomin så ska så ske. Men om minken är ett ekonomiskare alternativ så bör den naturligtvis vara kvar.