Att samodla höstraps med baljväxter kan gynna rapsens kväveförsörjning och i bästa fall hjälpa den i kampen mot både ogräs och insekter. Det kan minska behovet av kemiska växtskyddsmedel. Ett nytt försök i Skåne visar dock att det inte är så lätt i praktiken.

Att samodla höstraps med andra grödor är vanligare i andra länder än i Sverige och har visat goda resultat. Jämfört med renbestånd kan samodling ge minskade angrepp av skadegörare och bättre konkurrens mot ogräs och samodling med baljväxter kan ge fördelar av baljväxtens kvävefixering. Dessa båda saker skulle kunna minska behovet av kemiska växtskyddsmedel och mineralgödsel. I en ny studie finansierad av Stiftelsen Lantbruksforskning undersökte forskare på SLU i Alnarp samodling, här sammanfattad av Markus Hoffmann på Greppa Näringen.

Samodling med fyra andra grödor men en i taget
Den utvalda försöksplatsen var Lönnstorp nära Alnarp i Skåne. Totalt odlades 96 försöksrutor med måtten 6×15 meter. Där såddes höstrapssorten Crocodile år 2022 och år 2023, både i renbestånd och tillsammans med andra grödor. Rapsen samodlades med en i taget av de båda frostkänsliga arterna alexandrinerklöver eller våråkerböna samt med höståkerböna eller höstärt som ska klara vintern. Rapsens radavstånd var 12,5 och 50 centimeter i de olika grödkombinationerna. En annan aspekt som provades, förutom samodling, var nivån på kvävegödslingen där normal giva jämfördes med reducerad. Det motsvarade 53 respektive 40 kg kväve per hektar på hösten och 160 och 120 kg kväve per hektar på våren.

Färre insekter och mindre skörd
Det var mindre skador av rapsjordloppans larver i höstrapsens stjälkar där den samodlats med den frostkänsliga våråkerbönan. Även skador av rapsbaggar och skidgallmyggor var mindre. De andra kombinationerna av samodling eller nivån på insatser påverkade inte insektsskadorna. Skörden av rapsfrö var tydligt större med full insatsnivå jämfört med den reducerade. Samodling med våråkerböna minskade skörden.

Kort svensk höst ställer till det
I rapporten redovisas endast en del av de många olika försökskombinationerna. Anledningen till det är att man stötte på flera svårigheter i försöket. Höstärterna och höståkerbönorna övervintrade inte så bra under de båda försöksåren som det var tänkt. Förutom dålig uppkomst blev de angripna av fåglar och möss.

Sammanfattning
Som avslutning resonerar forskarna om orsaker till att samodling visat goda resultat i varmare regioner i Europa som exempelvis Frankrike och Schweiz, men inte lika bra i det här svenska försöket. Den svenska hösten är kanske för kort för att kväve från baljväxten ska hinna komma rapsen tillgodo före tillväxten avstannar. Samt att fördelen av eventuellt kvävetillskott inte vägs upp av den konkurrens om tillväxtförutsättningar som kan uppstå mellan rapsen och den andra växten. Kunskapen om de minskade angreppen av insekter kan ha stor betydelse för ekologisk odling och möjligen kan det vara värt att prova andra sorter av höstärt och höståkerböna om de övervintrar bättre.