Hårdare krav från myndigheter och uppmärksamma konsumenter medför att resten av världen snabbt kan komma att anpassa sig till de svenska i jämförelse hårdare djurskyddsreglerna.

I EU kommer nya djurskyddsregler den 1 januari 2013, vilka för grisproducenterna innebär smalare spaltöppning och krav på lösgående suggor under sinperioden.
Långt ifrån alla producenter i Europa kommer att klara av att leva upp till kraven och det finns länder som funderat på att söka dispens från lagkravet för sina producenter.
Men det finns även de som av fri vilja valt att gå ännu längre och ett exempel på det är den danska lantbrukaren Jonas Würtz på Midtgård, Jylland.
Han bedriver grisproduktion om 2 150 suggor integrerat tillsammans med fyra andra lantbrukare. Företaget heter Go-Gris och har förutom delägarna även två erfarna rådgivare tätt knutna till sig.
– Vi vet att det framöver kommer att ställas allt större krav på oss grisproducenter så därför har vi valt att gå före, berättar Jonas Würtz på ett pressmöte i Kolding, arrangerat av DLG som ett föreven inför höstens internationella inomgårdsutställning EuroTier i Hannover.
På Go-Gris har man inte bara lösgående sinsuggor utan man har valt att upphöra med fixeringen även vid grisning och digivning.
Man har byggt nya stallar med grisningsboxar som mäter 2,4 x 2,4 meter och där halva golvytan består av spalt och resten av betong. På betongdelen är det en avgränsad hörna med ett galler och över den triangeln ett värmetak. Där kan smågrisarna röra sig fritt utan suggans närvaro.
– Tvärt emot vad många tror, nämligen att fler smågrisar liggs ihjäl av suggan, har detta minskat hos oss. Vi har endast 6 procent som kommer i kläm.
Enligt Jonas Würtz är anledningen till det att deras boxar främjar djurens naturliga beteende. Innan suggan ska lägga sig ner nosar hon runt på golvet och det ger en signal till smågrisarna som då drar sig undan för att slippa hamna under henne. En annan fördel är att fler grisar kommer åt att dia när suggan inte är instängd i en fixeringsbox.
Go-Gris har kört denna anläggning så pass länge nu att man har bra siffror på produktionen.
Frånvänjningsgrisarna är 0,5 till 1,0 fler nu än med tidigare system och vikten är i snitt 420 gram mer per gris.
– Med 2 150 suggor är det mycket pengar.
Man har även kunnat minska på medicin till suggorna eftersom de håller sig friskare och man märker att suggorna är lugnare.
– Det är ju inte så konstigt. Har man suggor som går helt fria när de är sinta och sen fixerar dem inför grisningen blir det självklart en stress för dem. Det slipper vi i vårt stall.
Andra positiva fördelar med frigående djur hela cykeln är att de visat sig bli enklare att driva mellan olika avdelningar och att de grisar lättare.
Världsmarknaden för griskött uppgår i dagsläget till 6,5 miljoner ton och de största exportörerna är USA och Kanada sett till enskilda länder. Ser man det regionvis är exporten från EU allra störst med Tyskland och Danmark i täten.
Bland de som importerar mycket griskött ligger Japan i topp följt av USA, Ryssland och Kina.
USA exporterar 2 miljoner ton varje år men köper samtidigt in 0,9 miljoner ton griskött.
Grisproduktionen skiljer sig mycket mellan olika länder. Vissa länder som Ryssland och Ukraina har en skyddad marknad medan andra har hårdare djurskyddsregler.
Fokus på djurvälfärd ökar nu i de flesta regioner, som en följd av mer påverkan från konsumenternas intresse. Detta märks inte enbart i Europa utan även i Nordamerika och Australien.
Tittar man på produktionsutvecklingen, i en rapport gjord av Bjarne Kornbek Pedersen på Danish Farm Design, så är USA och Kanada de största konkurrenterna medan Brasilien är det land som ökar produktionen mest. Ryssland och Ukraina importerar griskött i dag men kommer att bli självförsörjande inom tio år.  Kina och resten av Asien ökar såväl förbrukningen som produktionen och importen medan EU tappar i konkurrensförmåga till följd av ökade djur- och miljökrav.
Denna slutsats från Bjarne Kornbek Pedersen angående EU går därmed stick i stäv med vad den danska grisproducenten Jonas Würtz anser.
Victoria Ohlsson är inköpskoordinator på Svenska Livdjur & Service, ett dotterbolag till HK Scan, och hon anser att Jonas Würtz uppgifter är intressanta.
– Många tror ju att fixering av suggorna är lösningen på alla problem, men då verkar ju det inte stämma.
Enligt Victoria kan ett problem bero på att många svenska lantbrukare har boxar som från början är konstruerade för fixerade suggor medan man på Go-Gris från början gjort konstruktioner för lösgående suggor.
– Ytan där grisarna får vara ifred från suggan är inte reglerad i djurskyddslagen och hur stor den ska vara kan man ju laborera med för att få fram bästa möjliga lösning.
Victoria Ohlsson berättar att byggnaden är en stor kostnad som belastar den svenska kalkylen och gör det svårt för svenska grisproducenter att konkurrera på samma villkor och det är den svensk lagstiftningen som gör att svenska producenter behöver större yta, vilket kostar pengar. Det finns även andra delar av lagstiftningen så som digivningstiden som måste vara minst 28 dagar, vilket sliter på suggan, vilket i sin tur kan leda till produktionsminskningar. I de internationella jämförelserna gjorda i InterPig går det att utläsa att svensk grisproduktion har fördelar också, men vi har inte sett någon produktionsökning den senaste tiden och det kan till viss del ha att göra med att det inte görs tillräckligt stora avelsframsteg och att det har varit för lite fokus på produktionsutveckling för att föra produktionen framåt. Där ligger Danmark långt före oss.