På två veckor föll priset på spannmål med drygt 60 öre per kg. Av den svenska totala spannmålsskörden på cirka 6 miljoner ton var vid tillfället endast cirka 45 procent sålt till fast pris. Resterande 3,3 miljoner ton blev under dessa två veckor 1,98 miljarder svenska kronor mindre värda.
Det är stora värde som svenskt lantbruk som kollektiv tappade på 14 dagar, och jämfört med pristoppen strax efter Rysslands invasion av Ukraina i slutet av februari är det cirka dubbelt så mycket. Och det är just topparna som verkar vara problemet.
– Hoppet är det sista som överger lantbrukaren och många försöker pricka in pristopparna vid sin spannmålsförsäljning. Jag tycker dock det är viktigare att man arbetar för att undvika bottnarna, säger Victor Ebel som är spannmålschef på Svenska Foder.
Visserligen kan de som ännu inte sålt sin spannmål göra rätt. På Svenska Foder berättar man att även om det blir en normal eller något över normal skörd i världen denna säsong så kommer inte världslagren av spannmål att nå upp till de volymer som var gällande för några år sedan.
– Priset på spannmål kan mycket väl gå upp igen under hösten, konstaterar Victor Ebel.
Han tycker att lantbrukare måste bli mer aktiva vad gäller inköp och försäljning samt se till så att detta sker i harmoni.
– Även om vi har höga priser på insatsvaror i dag så innebär de höga priserna på det lantbrukarna säljer att nettot aldrig varit bättre än nu.
Men den som köper dyr gödsel och diesel och glömmer bort att prissäkra skörden kan hamna i en riktig ekonomisk knipa om spannmålspriset sen faller innan det ska skördas och säljas.
Många gånger anses det då synd om dessa lantbrukare men i själva verket har de ju gjort en riktig felbedömning som företagare, och felet är ingen annans än deras eget.
Företrädare för banker är av samma åsikt. I förra veckan hade vi en intervju med Sparbanken Skåne här i Lantbruksnytt och i går en med Landshypoteks vd. Se dem här.
De pratade både om prissäkring av spannmål, energi och andra insatsvaror och naturligtvis även om de nu införda samt kommande räntehöjningarna.
Lantbrukets totala skuldsättning om cirka 345 miljarder svenska kronor medför att den räntehöjning vi har fått så här långt på 0,75 procent innebär en kostnadsökning på totalt 2,6 miljarder kronor per år. Riksbankens prognos är att räntan ska upp totalt 2 procent framåt vintern. Då handlar det om nästan 7 miljarder kronor i årliga ökade räntekostnader för svenskt lantbruk som kollektiv.
En hel del lån har naturligtvis bundna räntor och påverkas inte förrän dessa krediter ska förhandlas om. Men det gäller för lantbruket att även fundera på räntorna och se vilka risker man har möjlighet att ta i företaget. Att räntan skulle stiga har diskuterats i över ett decennium, dock har den av olika anledningar gått den andra vägen. Men när den under en lång tid var noll och det gick att binda på fem år i häradet 1 procent hösten 2021 kan man tycka det var märkligt att inte fler tog den chansen.
Det diskuteras ofta om hur svenskt lantbruk är hårt drabbat av kostnadsökningar och behöver ekonomiskt stöd från staten med si och så många miljarder kronor. Men när marknadsförändringar som lantbrukarna trots allt kan hantera själv slår med upp mot 20 miljarder kronor per år, upp och ner, kan man ju fråga sig, vem ska göra jobbet, finansministern, LRF eller företagaren själv?
De Lantbruksnytt intervjuat i dessa frågor de senaste två veckorna verkar vara av åsikten att det är den senare som bär ansvaret.
Intervjun med Svenska Foders spannmålschef Victor Ebel ser ni genom att klicka här.

Victor Ebel, spannmålschef Svenska Foder